Extraordinär död och terror hela veckan

Alexander Karims lek med tiden kan tyckas alltför bisarr men hans manipulationstalanger är avsevärda

Av: Lennart Bromander

Publicerad:
Uppdaterad:
Skådespelaren Alexander Karim debuterar som romanförfattare med en tilltrasslad historia.
Foto: TT
Skådespelaren Alexander Karim debuterar som romanförfattare med en tilltrasslad historia.

Titeln till skådespelaren Alexander Karims första roman är extraordinärt lång och innehåller också en vägledning åt recensenten. Och jovisst jag kan rätta mig efter den och instämma med författaren, att den här berättelsen har extraordinära drag. Framför allt i hanteringen av berättelsens tidsdimension.

Den börjar med att skildra vad som händer Jonas Paulsson söndagen den 7 april 2019, och redan på sidan 40 får Jonas halsen avskuren. Han vaknar ändå upp men finner att nu är det lördagen den 6 april. Allt är sig likt med den skillnaden att Jonas mycket väl minns vad som händer dagen därpå.

Han vet också att det kommer att ske ett terrorattentat på Söder i Stockholm samma kväll. Jonas arbetar febrilt med att förhindra både attentatet och sin egen död, och det gör han hela veckan bakåt ända fram till måndagen i samma vecka. Där kör det ihop sig och Jonas kan under vissa misslyckanden på vägen arbeta sig framåt igen.

En smula utstuderat, men Alexander Karim håller tungan rätt i munnen, när han handskas med alla dessa tidsaxlar som korsar varandra på skilda vis. Jonas Paulssons sista vecka i livet blir dock kolossalt tilltrasslad, hur han än beter sig.

Det går naturligtvis inte att gå in närmare på vad som händer, olika slags överraskningseffekter duggar tätt. Författarens lek med tiden kan tyckas alltför bisarr, men hans manipulationstalanger är avsevärda. Man följer honom gärna och vänder blad i snabb takt.

När det är på väg att alldeles spåra ur, märker författaren det också och tar om historien från dagen innan och leder den i bättre riktning. Alla detaljer hänger fint ihop – fast att det skulle ha gått att åka direkttåg mellan Hamburg och Stockholm våren 2019 är ett utslag av rent önsketänkande.

Det är inte bara en underhållande roman. Jonas brister stort i självinsikt, vilket leder till, att han har svåra och oförlösta problem både i förhållande till sin hustru och till sin mamma. Mamman har dessutom avlidit som inledning på den händelsedigra veckan.

Så småningom, när allt blivit för sent, når han klarhet – ett klassiskt tragedimönster. Successivt har trådarna i Jonas traumatiserade inre vävts allt tätare samman, medan de yttre händelserna virvlat vidare. På slutsidorna knyts de ihop på ett sätt som faktiskt blir riktigt berörande.

Publicerad:

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

ÄMNEN I ARTIKELN