Bokrecensioner

Jag stod inte ut att leva ensam

BOKRECENSIONER

Det är en nykter och självsäkrare Marian Keyes som ger ut sin fjärde roman Sista chansen

Det fanns en tid då Marian Keyes hellre levde ihop med en vedervärdig man än ingen alls.

– Först när jag blev nykter klarade jag av att leva ensam. Och jag älskade det.

I sin nya roman ”Sista chansen” tar hon upp ett alldeles för vanligt dilemma:

Varför stannar kvinnor kvar hos män som gör dem olyckliga?

Alkoholism är en förfärlig sjukdom som tar ifrån människan all hennes värdighet. Jag svek alla som ställt upp för mig och till slut hade jag inga vänner kvar utan satt ensam hemma och söp, säger Marian Keyes.
Alkoholism är en förfärlig sjukdom som tar ifrån människan all hennes värdighet. Jag svek alla som ställt upp för mig och till slut hade jag inga vänner kvar utan satt ensam hemma och söp, säger Marian Keyes.

Irländskan Marian Keyes är en av de mest lästa författarna i Sverige just nu. Hon har tre romaner på pockettopplistan – ”Vattenmelonen”, ”En oväntad semester” och ”När Lucy Sullivan skulle gifta sig.” Hennes böcker säljer i miljonupplagor världen över och är översatta till femton språk.

– Jag är både förvånad och lycklig över att svenskarna köper så många av mina böcker. När jag var i Stockholm i våras ringlade långa köer i bokhandeln och det var fantastiskt att möta alla vänliga människor. Kanske är vi mer lika än vi tror, kanske har vi samma humor?

”Sista chansen” handlar om tre irländska vänner som flyttat till London – Tara, Katherine och Flintan. De är alla i 30-årsåldern och på jakt efter kärleken, lyckan och meningen med livet. Bäst lyckas Flintan, som är homosexuell. Han hittar snabbt sin drömprins. Katherine är frostskadad efter ett smärtsamt förhållande och svår att tina upp. Och Tara sitter fast hos en utstuderat elak karl som trycker ned henne.

– Jag känner igen mig i Tara, fast jag hade det mycket värre. Jag stod inte ut att leva ensam. Jag hade uruselt självförtroende och tyckte oerhört illa om mig själv. Vilken man som helst dög, bara det fanns någon där. Det var en förfärlig tid, då jag bara drack och drack och till slut försökte begå självmord.

I dag är hon nykter sen åtta år tillbaka och går varje vecka två, tre gånger på AA-möten med andra alkoholister.

– När jag slutat dricka kunde jag börja ett normalt liv. Jag flyttade in i en egen våning, som jag inredde helt i min egen smak. Jag lagade mat åt mina vänner och min familj. Och det fanns ingen man som skulle bestämma över mig. Jag lärde känna mig själv och blev vuxen. Det var underbart!

– Många kvinnor är rädda för det okända. Men jag känner kvinnor som när de tvingats leva ensamma upptäcker att de har resurser de inte vetat om. Det är den processen jag vill skildra i ”Sista chansen”, hur Tara blev av med sin rädsla och vågade frigöra sig.

Marian Keyes är numera lyckligt gift med Tony och bor i

Dublin i en stor villa. Under många år studerade och levde hon i London.

– Jag flyttade för att jag inte stod inte ut med intoleransen och förtrycket. Jag kände att jag inte hörde hemma i ett samhälle där kyrkan skulle tala om för mig hur jag skulle leva.

Totalitärt tänkande gör mig rasande.

– Irland är ett sexistiskt land. Kvinnor är fortfarande andra klassens medborgare. Den katolska kyrkan har varit mycket grym och tvingat kvinnor att stanna kvar i äktenskap med män som misshandlat dem. Aborter är än i dag förbjudna. Men, tack gode Gud, i dag verkar människor under 30 inte ha så mycket tid över för att gå i kyrkan så dess makt börjar långsamt vittra sönder.

– Vi befinner oss just nu i stormens öga. Det händer så mycket, många idéer bryts mot varandra, människor av helt olika politiska åskådningar vågar uttrycka sina åsikter. Jag ser hoppfullt på framtiden.

FAKTA/Marian Keyes

Marian Keyes boktips till...

Tre svar från Marian

Ingalill Mosander

ANNONS EXTERN LÄNK

Rea inför jul på storsäljarna i vår bokshop – köp julklapparna här!

Aftonbladet

Publisert:

Aftonbladet

/

Kultur

/

Bokrecensioner

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!