Om maffian före Castro

BOKRECENSIONER

Maffian i Havanna har det mesta som krävs för en bra gangsterstory. Ett gäng fattiga grabbar från New Yorks invandrarghetton blir framgångsrika maffiakungar på Kuba. Av den korrupte diktatorn Fulgencio Batista får de fria händer att förvandla Havanna till bordell och spelhåla för amerikanska turister.

Trots att T J English bok är utformad som vanlig nordamerikansk true crime-litteratur har den ett underförstått politiskt budskap. Bara genom att beskriva Kuba före revolutionen 1959 bryter den med i-landsmediernas bild. Det är väl därför ingen tidigare kommit på tanken att göra en bok om den här spännande historien. Man talar inte gärna om att Kuba före bröderna Castro var en brutal diktatur som mördade och torterade oppositionella. Eller om att dagens Kuba – trots uppenbar brist på vissa demokratiska friheter – inte ens kommer i närheten av USA-allierade latinamerikanska länder som Colombia när det gäller att kränka de mänskliga rättigheterna.

Det är en ambitiös bok. Man måste vara rejält kriminalhistoriskt intresserad för att inte tröttna på uppräkningarna av olika möten mellan gangsterledare och på de ingående personbeskrivningarna av maffians alla hantlangare. Det som för boken framåt är konflikten mellan den statsmakt som skyddar maffian och det gäng av skäggiga revolutionärer som lurar i djungeln och till slut störtar regimen. Men någon konfrontation mellan maffian och gerillan blir det aldrig, gangstrarna såg förstås till att lämna landet väldigt snabbt när Batista höll på att falla, och bokens undertitel Historien om hur maffian tog över Kuba men kastades ut av Castros revolutionärer är därför lite överdriven.

I dag tar Kuba årligen emot två miljoner turister. I turismens spår följer prostitution, svartabörshandel och växande klassklyftor. Problemen är långt ifrån lika allvarliga som före 1959, men de finns. Och den kubanska kritiken mot turismen trycks ner, inte så mycket av statlig repression – den är sällan så omfattande som det påstås – som av det kubanska folkets egen självcensur: man tiger om inhemska missförhållanden eftersom man känner sig tvungen att hålla ihop mot den fientliga omvärlden. Och detta faktum blir helt obegripligt om man inte tar hänsyn till Kubas historia. Det mesta anses bättre än Batistas gangstervälde.

Kalle Holmqvist