”Poesi är perfekt för stressade”

BOKRECENSIONER

Jacques Werup firar sina 60 år med hundra nya och gamla dikter

Efter 40 års författarskap och 35 böcker har Jacques Werup sitt namn djupt inristat i den svenska litteraturen.

På fredag fyller han 60 år. Det firar han med att ge ut samlingsvolymen ”Hundra dikter från fyra decennier”.

Men någon ålderskris upplever han inte:

– Det är fortfarande liv i liket.

Foto: Jacques Werup promenerar ofta i småbåtshamnen i Ystad. Här formulerar han sina tankar, grubblar över över hur man bäst njuter av nuet. På fredag fyller han 60 och kommer då ut med samlingsvolymen ”Hundra dikter från fyra decennier”.

För att markera att konstnären är i full verksamhet har Jacques Werup tagit med ett tjugotal helt nya dikter i den nya samlingsvolymen.

Bredden på dikterna är stor.

Där finns buspojkens nyfikenhet. Komik. Men där finns även vemodigt allvar. Döden och det förgängliga är tydligt närvarande i flera stycken.

Den dikt som ändå fastnar djupast i den här skribentens sinne bär titeln ”Han granskar” och handlar om en äldre man som ser sig själv i spegeln. Mannen förstår inte riktigt sitt åldrade yttre, för inuti känner han sig ju lika ung som alltid.

Han ser sig i spegeln, ur ögonen tittar

fortfarande en pojke som utbrister: ”Hej,

det var längesen. Hur har du det?”

Den gamle svarar: ”Bra, jag är vid liv,

vid god vigör, faktiskt.” Pojken frågar:

”Har du fått reda på något om varför

man är här, om varför vi gör vad vi gör?”

Gubben svarar: ”Nej, men ännu kan jag

glädja mig åt att samma ljus som jag ser

i dina gosseögon faller på ting och människor.”

Tom av förundran stirrar han in i sina ögon

och hör sin röst: ”Vad kan man mer begära?

Att ännu vid min ålder få se på världen

med en ynglings blick. Få se den skimra,

i denna världens enda verkliga ljus.”

– De flesta känner nog igen sig när de läser den dikten, säger Jacques Werup och skrattar förnöjt. Man iakttar ju med förundran alla andra som åldras. Men själv känner man sig lika ung som alltid.

Växelbruket ger frihet

I sitt författarskap är Jacques Werup en allkonstnär som ständigt hoppar mellan olika genrer: romaner, reseskildringar, poesi.

Han är också musiker och estradör. Uppträder på scener tillsammans med artister. Ger ut skivor med tonsatt poesi.

På frågan om vad han helst sysslar med har han svårt att ge ett kort svar.

– Jag har aldrig varken kunnat eller velat bestämma vad jag är. Från början var jag ju musiker och har fortsatt med det. Samtidigt har jag alltid rest och skrivit. Det här växelbruket har gett mig en sorts frihet. Att aldrig riktigt behövt bry mig om vilka trender som är aktuella.

Så slänger han en blick på den nyutkomna diktsamlingen på bordet:

– Det är klart att nu med den här boken i händerna så känner jag mig mest som poet.

Poesin har flera fördelar, anser han.

– Dikter generellt har en lite längre livslängd än prosan. Prosan blir lätt daterad. Den blir överlastad med tidstypiska miljöer och problem. Många säger att de inte hinner läsa. Men då förstår jag inte varför de inte söker sig till litteraturens kortform. Till poesin. Dikten är en fantastisk konstart som går rakt in i en känsla. Som kommunicerar direkt med andra människor. Denna otidsenliga konstform är som gjord för den stressade nutidsmänniskan. Skräddarsydd för internet och sms.

Älskad av kvinnorna

För fyra år sedan kom Jacques Werup ut med romanen ”Oldboy” som väckte stor uppmärksamhet då den tog upp det manliga klimakteriet.

Den handlar om en medelålders författare som krampaktigt försöker leva upp till bilden av sig själv som den store förföraren, samtidigt som han lider av åldersnoja, magsår, prostataproblem och sviktande potens.

Boken älskades av kvinnliga läsare. Men många män har fortfarande inte förlåtit honom.

– Karlar pratar ju ogärna om sin fåfänga vad gäller förhållandet till kvinnor, impotens och tillkortakommanden. Men jag tycker själv att det nog är en av mina absolut roligaste böcker. Det är så konstigt med humor. Det finns verkligen en skiljelinje mellan vad folk tycker är roligt och inte.

Närvarande i verkligheten

I sitt författarskap har Jacques Werup alltid grubblat över hur man ska leva för att vara närvarande i livet. Gåtan i vardagen, den förhöjda livsintensiteten, det är poetens viktigaste motiv, anser han.

– Det har väl med yrkesrollen att göra. Många författare väljer att hellre sitta vid sitt skrivbord och grubbla än att vara ute i verkligheten. Just därför håller jag på med mina föreställningar och turnéer. För att vara närvarande i något.

– Så är det nog förresten med många som lever i vår tid. Vi söker desperat en förhöjd livskänsla. Vi talar hela tiden om livet. Men vi har aldrig tid att vara där.

Fakta Jacques Werup

Jacques Werups boktips till...

3 svar från Jacques Werup

Thomas Gustafsson

ARTIKELN HANDLAR OM

Böcker