Bokrecensioner

Händer som ropar

BOKRECENSIONER

Hanna Hallgrens språk skapar en tid som är begränsad och ändlig

Hanna Hallgren, poet och forskare. Foto: Pequod Press
Hanna Hallgren, poet och forskare. Foto: Pequod Press

Beröring och tid, skriver den amerikanske medieteoretikern John Durham ­Peters, är våra ­enda garantier för uppriktighet. Jag kommer att tänka på hans kommentar om kommunikationens och delandets villkor när jag läser Hanna Hallgrens nya diktsamling Prolog till den litterära­ vetenskapsteorin.

Det är en bok skriven efter ­faderns död - en språkligt tät och känslo­mässigt gripande bok, som om och om igen åberopar ­tiden och våra händers sätt att röra och veta. ”Att öppna sin hand för att hålla en hand. Är det ­sanning?”, frågar sig Hallgren i den allra första dikten, som man föreställer sig lokaliserad vid en sjukbädd. Och mot slutet ­beskrivs döden som ”En klang som lämnar händerna”.

Själva motivet är inte nytt i författar­skapet. Debutboken från 2001 heter ju faktiskt Ett folk av händer. Och även om det främst är den mångfaldiga och ­differentierade sinnligheten i det taktila som aktualiseras i Prolog, så spelar tvetydigheten i ordet händer (det är också ett verb) en viss roll. Det finns en performativ kraft här. Händer kan ropa, de ser och hör, längtar och känner och minns. De utgör förnimmelsernas nav och kroppens kanal in i språket: ”Språk­mjölet torrt över ­fingrar, mun och kind, att det frasar i den löviska lunden, att frasandet blivit en båt av ljud, ­referensen över ändlöst vatten”.

Dessa skarpt gestaltade insikter vävs in i elva dikter, som i ett pågående ­samtal med andra författare - Laura ­Riding, Walter Benjamin, Mirkka Rekola - rör sig från det massiva prosa­blocket till den över boksidan lätt skingrade ­texten.

Kanske kan denna variation ­sägas ­svara mot det taktilt prövande kunskaps­arbetet, vilket även kan kopplas till ­titeln: ett sinnligt förord till poesins ­vetande om världen; ett förord som i sin tur korresponderar med Melissa ­Hendersons skrovliga omslagsbild, som man bara inte kan låta bli att röra vid.

Det är också på detta sätt som ­tiden träder fram i dikterna. Det handlar inte om det abstrakta och mätbara, utan om en kroppslig erfarenhet, som kan, om inte omfatta och förstå, ­åtminstone ­känna döden som gräns och skillnad i livet.

Konkretionen och sinnligheten i Hallgrens språk får mig också som läsare att känna detta. Hennes vaggande, klingande, frasande, buktande, ­klyvande ord och meningar skapar en tid, som är ­begränsad, ändlig.

Tveklöst är Prolog en politiskt uppfordrande bok i sin nyansering av kunskapens rötter och verkningar - dess historiska rymd är förstås mer omfattande än vad som framgått här.

Det är lika tveklöst den mest gripande vetenskapsteori som jag har läst.

Not: Hanna Hallgren är frilans­recensent för Aftonbladet kultur, därför gästrecenserar Jesper ­Olsson, kritiker i Svenska ­Dag­bladet.

Hanna Hallgren är frilansrecensent för i Aftonbladet Kultur. Därför recenseras boken av Jesper Olsson, kritiker i Svenska Dagbladet.

Jesper Olsson

ANNONS

Prova Nextory gratis i 30 dagar - marknadens största utbud av E-böcker och ljudböcker!

Extern länk från Nextory

Gå till Kampanjen

Publisert:

Aftonbladet

/

Kultur

/

Bokrecensioner

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!