Selasis roman en släktsaga av klass

avAnneli Jordahl

Komma och gå värd många läsare

Taiye Selasi, amerikansk författare.

En ny typ av roman har dykt upp.

En sorts global släktroman om familjemedlemmar spridda över hela världen. På 90-talet dök det upp liknande romaner skrivna av britter med rötter i Japan, Kina och Indien. Nu handlar det om afrikaner.

Jag tänker på Johannes Anyurus En storm kom från paradiset och Sami Saids Väldigt sällan fin när jag läser Taiye Selasis debutroman Komma och gå. Även Teju Coles fantastiska New York-skildring Öppen stad kan räknas dit.

Taiye Selasi är född i London och uppvuxen i Boston. Hennes släktroman är helt fiktiv har hon sagt, men hon har hämtat miljöer och erfarenheter från det egna livet. Dessutom har hon myntat begreppet Afropolitan som syftar på välutbildade personer med rötter i Afrika och en ”global syn på världen”.

Vad är en familj när den inte står för gemenskap och beskydd? Vad för slags identitet får barnen när familjen inte fungerar identitetsstärkande?

Selasis roman inleds med att en man, läkaren Kweku, dör i hjärtinfarkt i sitt hus i Ghana. Mannens fyra barn, bosatta i USA, introduceras genom sina reaktioner på dödsbudet. Äldste sonen är läkare i Boston. Yngre sonen är känd brittisk konstnär, bosatt i New York. Hans tvillingsyster är akademiker. Yngsta dottern studerar vid Yale där hon blivit bästis med en (vit) överklasstjej. Firar helst jul i Västindien med hennes familj.

Berättarformen är uttalad: En filmfotograf har i tysthet filmat Kwekus liv ”som han vill vara och som han lämnade för att bli”.

Romanen avslutas med begravning. Däremellan har sex familjemedlemmars liv utspelat sig, i snabba klipp i tid och rum, från 60-talet till nutid.

Kweku från Ghana mötte sin hustru i USA. De kom båda från fattigdom, hon från Biafrakriget och kände släktskap som begåvade och föräldralösa. Kweku blir en väl ansedd kirurg i Boston och hustrun lägger ned sina juristdrömmar. De fyra barnen uppmuntras till att satsa hårt och befästa uppkomlingsdrömmen.

Drömmen går i kras när en rasistisk, rik familj ser till att Kweku blir avskedad. Av skammen i att bli fråntagen sin roll som försörjare återvänder han till Ghana. Modern lämnas ensam med fyra barn, och mån om tvillingarnas fortsatta utbildning tvingas hon lämna bort dem till en rik bror i Lagos. Trots att hon vet att hans verksamhet är kriminell.

Selasi växlar fokus mellan syskonen som kommenterar varandra och föräldrarna i en intrikat väv av tiganden, svek och missförstånd. Inre tomhet göms bakom en fasad av framgång. Men vad är framgång? Imitation av vit medelklass? Är det så lyckat att bli som äldsta brodern - en ”robot” i ”nyimmigrantperfektion” - undrar den genomskådande yngre systern.

Selasis energiska språk är fyllt av välfunna detaljer som uttrycker olika urbana livsstilar, hierarkier och statusskillnader. Allt fångat med bollkänsla av översättaren Ing-Britt Björklund. Förvisso används ”bländande vacker” om karaktärerna, intill utmattning. Jag vill tro att Selasi gör det medvetet, för att visa på att ”filmens” rollfigurer fastnat i jakten på det fulländat estetiska.

Vid begravningen blir pappans fattiga barndom tydlig. Kanske försonas den splittrade familjen när den frånvarande faderns ställs i ett nytt ljus.

Romanen är i sig uttryck för samma ambitiösa hårdprestation som dess karaktärer odlar.

Värd många läsare.

Fotnot: Tayle Selasi medverkar vid Stockholm Literature Festival på Moderna museet till helgen