Romaner

Jag krokas på av Napp och nytt-katalogen

Lars Andersson har skrivit en både disträ och lekfull idéroman

Av: 

Petter Lindgren

Lars Andersson (född 1954) slog igenom med romanen ”Snöljus” (1979). Hans nya roman ”Nu” både roar och förbryllar Aftonbladets kritiker.
Lars Andersson (född 1954) slog igenom med romanen ”Snöljus” (1979). Hans nya roman ”Nu” både roar och förbryllar Aftonbladets kritiker.

BOKRECENSIONER

Mot slutet av Lars Anderssons nya bok väntar en kärleksknorr och en underbart fin liten avklingning. Vägen dit är inte illa, men ganska kämpig och krokig. Ta bara det att huvudpersonen heter som en byrådirektör i en gammal pusseldeckare: Sten Wadh.

”Lika bra att vänja sig vid det”, skriver Andersson som besitter fri tillgång till universitetslektor Wadhs mejlprogram och introspektiva svada.

Wadh sägs vara kring de gyllene 55, men framstår märkligt nog som betydligt äldre än så. Handlingen utspelar sig nu (titeln!) och platsen är Värmland, en ärvd villa där Wadh förskansat sig mot pandemin och den dumma samtiden. Undervisningen
i ”kulturarvsvetenskap med genusinriktning” bedriver han på behaglig distans, och nog gillar han läget.


Som läsare är det däremot inte alltid så lätt att trivas med karantänsällskapet, för Wadh är faktiskt en rätt jobbig typ, på sitt sävliga vis – självupptagen, beräknande, städse lite pilsk.

Inte minst går hans inre i dagen under mejlväxlingen med den okända studenten Nu Bergdahl (titeln igen!), som kontaktat Wadh rörande en tidningsartikel. Med inlindade frågor försöker han utröna huruvida Nu är en man eller, förhoppningsvis, en kvinna.

Än trassligare blir det när Wadh börjar förklara för studenten hur han hamnat på ett överblivet mandat i ortens kyrkofullmäktige, för Sverigedemokraterna vars politik han inte kan med. Eller?

Riktigt klar över den saken blir läsaren aldrig, och inte heller Wadh som det verkar. Han mejlar, ångrar sig och börjar rastlöst pilla på nytt framför skärmen:

”Han läser igenom. Det håller på att bli för långt redan. Men sista meningen landade med en viss tyngd, känner han. En till sin innebörd inte närmare specificerad, men kännbar tyngd, en bister tyngd.”


Det är på den nivån dramatiken (och humorn) ligger i Nu, och den som bekantat sig med författarskapet via Anderssons böcker om kommissarie Ringer blir kanske en smula besviken.

Med lite god vilja skulle man kunna kalla Nu för en idéroman om Sverige under pandemin, men för det är berättelsen egentligen alldeles för improvisatorisk, disträ och lekfull. Vad romanmaskineriet beträffar så arbetar det närmast demonstrativt slött och ojämnt, som en utombordsmotor med för mycket choke.

Handlaget känns i alla fall igen, för liksom i tidigare böcker klämmer Anderssons prosa i sig det mesta som kommer i dess väg. En tidskriftsredaktör skulle utan problem kunna snitsa ut en handfull tryckbara essäer ur boken, om exempelvis den amerikanska filosofen Thomas Nagel eller Picassos kubism.


De många turerna i kyrkopolitik och dito historia gör mig förstås ganska matt, men jag krokas på nytt när Wadh sätter sig att skissa på ett projekt om ”sportfisket som ett manligt kulturarv”, med utgångspunkt i några äldre årgångar av redskapstillverkaren ABU:s katalog ”Napp och Nytt”.

Liksom Peter Kihlgård förefaller Andersson svårt attraherad av fiske och fisk (se bland annat genombrottsromanen Snöljus från 1979), och i dessa passager i Nu skiner författaren ikapp med sin huvudperson. Prosan får ett säreget löd, och om jag förstår Wadh rätt tycker han sig i katalogernas bilder identifiera ett visionärt strömdrag som han saknar i livet och samtidspolitiken – med undantag då möjligen för SD:s återbrukade hittepå om knätofs, sportsmannaära och Lützen.

”Det fanns lite onödigt mycket av dessa stora fiskar som just lyftes ur vattnet … men om man fäste blicken nånstans omkring och bredvid detta framträdde en besjälad natur, ett inramande metafysiskt ögonblick med sin korniga suddighet eller gnistrande skärpa. Napp och Nytt-katalogen bestod på så sätt av epifanier, av genomborrande livskänsla.”

Mycket riktigt avslutas berättelsen vid en liten insjö, och med ett fiskafänge med både nät och spö.

ANNONS EXTERN LÄNK

Vinterdeal! - Prova BookBeat gratis i en månad.

BookBeat.se

Publisert:

LÄS VIDARE

En helt vanlig snubbe tar plats i litteraturen

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Romaner

Fiske

Peter Kihlgård