En klar hyllning till rövarkapitalisterna

”Bubblan som aldrig sprack” är ingen bok om kreativa, innovativa människor

Av: Mattias Beijmo

Publicerad:
Christian Albinsson,  affärsman och författare.
Foto: Christian Gustavsson
Christian Albinsson, affärsman och författare.

Den 6 mars 2020 firades något slags jubileum för den dag 20 år tidigare då IT-företagens börsvärde inledde sin branta bana nedåt på Stockholmsbörsen. Eftersom digitaliseringen visat sig vara varken bubbla eller fluga, så är de kvarlevande ikonerna från den tiden noga med att det som ”sprack” bara var en normalisering av aktievärdet.

Gott så, men de tror sig inte sällan ha varit med att förändrat världen med sina övervärderade bolags kopior på redan befintliga amerikanska affärsmodeller eller verksamhetsplaner. Tyvärr verkar Christian Albinsson skrivit Bubblan som aldrig sprack med denna felaktiga premiss som brief från förlaget.


För låt oss inte röra ihop människor med kreativ och innovativ briljans med unga män från övre medelklass med förmåga att självsäkert snacka skit. Det här är ingen bok om kreativa, innovativa människor – det är en jubileumsskrift till rövarkapitalismens ära. Orden klingar falskt varje gång festfolket i ledningen för valfri förvuxen byrå ska relateras till politik och policy, paradigmskiften och samhällsnytta.

Det finns dock undantag. Ett av dessa är Jonas Birgersson som faktiskt försökte och gjorde skillnad på fler sätt än att vi i webbläsaren kan välja Orreforsglas till vår växelspaksknopp när vi köper en Volvo online.

Digitaliseringen av Sverige skulle ha sett annorlunda ut utan rollspelsnörden Birgersson, vars korståg bidrog till att koppla upp Sverige.


I boken läggs dock rätt många ord på att fnissa åt Birgerssons fleecetröja och öknamnet ”Bredbands-Jesus”, och han placeras i samma kategori entreprenörer som Johan Staël von Holstein – vars bidrag till nya digitala paradigm är obefintligt.

Om det finns något att bläddra fram till i den här politiska pamfletten, så är det ett fåtal sidor om strukturella, politiska initiativ. Bland annat hem-pc-reformen som gav familjer möjlighet att köpa en dator billigt, vilket i sin tur skapade nya utvecklare och kreatörer – en uppdaterad, högkompetent men också självlärd arbetskraft.

I en kort men kärnfull del i bokens slutskede går författaren igenom partiernas partiprogram i nutid. Få har vettiga formuleringar eller ens talesperson för digitaliseringsfrågor. Behövs nya, stora politiska beslut? Här finns början till bokens enda verkligt viktiga, om än inte nya fråga.


Men den boken ville inte Christian Albinsson skriva. Han ville (som alla andra managementprosaister) skriva om Kinneviksdespoten Stenbecks elakheter och fnoskiga ledarstil som hähä-ig fond för näringslivssagor om unga män i något slags ständigt 80-tal.

Bubblan som aldrig sprack försöker dessutom desperat koppla ihop kedjor av typen ”de som började som helt vanliga anställda bland våningssängar och skateboards 1998 har jobbat sig upp och nu startat nya miljardvärderade bolag i techsektorn!”.

Bra försök, men jag var där när det begav sig. Det var och är, med mycket få undantag, de med rätt kontakter, rätt efternamn och andras pengar på banken som lockar till sig riskkapitalet. Talangen, den verkliga, finns på annat håll.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.