Magisk debut av Lina Hagelbäck

avBarbro Westling

BOKRECENSIONER

Överraskande bok med egensinnigt expressivt språk

Lina Hagelbäck (född 1971) överraskar med ett egensinnigt och expressivt språk i debutromanen ”Violencia”.
Foto: Brombergs

Lina Hagelbäcks debut kommer i korta meningar och komprimerad substans. Texten som en rak stapel på boksidan, 6–8 ord på varje rad. Det tar en stund att vänja sig vid den brant förpackade koncentrationen men som kortroman i prosalyrisk form är Violencia snart helt fängslande. Det som sker måste skildras med precis de här passionerat välvalda orden.

Stina och Violencia är poeter och möts på universitet i ämnet litteraturvetenskap. Och som de älskar litteraturen. Som vulkanhermeneutik, glans och lyster, alltid sinnesutvidgande. Violencia, den överväldigande starka personligheten, Stina, den underordnade och mer försagda. Två kvinnor i en ojämlik relation är lika med högoktanig anspänning.

Om Violencia slår det oavbrutet hårda och nyckfulla gnistor, speciellt när hon inte tar sin medicin, och Stina inordnar sig efter krav och febrande psykoser.

Det är Violencia som är den större poeten. Som skriver suveräna rader som ”Strömörkret kan vara titanblankt på samma sätt som ett förskjutningschiffer är” där nybörjaren Stina bara kan be om förklaring till ”strömörker”. Hon älskar Violencia – hennes smaragdhumör på väg mot explosion – och hon kämpar med att härbärgera allt, förnedring och ren sadism. Övergreppen känner hon sedan uppväxten. Litteraturen är att dö för, berusning är alltid rätt, trycket från det gränslösa, flödet måste bejakas.

Det är en hårt romantisk och häftigt svängande tillvaro som Lina Hagelbäck beskriver. Här rasslar inte av nedkokade ordskelett. Snarare portionerar Hagelbäck i språket ut kraftiga och välavvägda doser av tvärsinnligt och subjektivt. Solen skiner på natten, skenet är frätande ute i det isolerade gamla huset i bokskogen där den kärleksfulla ordfesten firas på randen till undergång.

För Stina gäller det att känslomässigt härda sig och samtidigt bibehålla det känsligt vidöppna. Kärleken och tilliten till orden, också när de täpper till och slår. Först när Violencia ger sig av, sökande efter sin far, bland kalla älskare och fanatiska bilder skriver Stina klar sin magisteruppsats om Clarice Lispector och upptäcker att hon kan leva utan den hon älskar. 

Violencia är en magiskt överraskande bok vars egensinnigt expressiva språk inte bara skapar verklighet utan även återger ett förlopp som rent av kan kallas för uppbyggligt. Väntar redan på nästa.