Aftonbladet
Dagens namn: Lukas
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Kajsa Kavat på gränsen till nervsammanbrott

    Omslaget visar ett par kvinnoben i högklackat. Titeln är Ciona. En självbiologi. Författaren som tidigare är publicerad under eget namn på annat förlag har här valt pseudonymen Tamara T. Pikant, eller hur? Men Ciona. En självbiologi sårar (tyvärr) varken sedlighet eller smak. Snarare berättar den om en kvinnas sårbarhet när hon bejakar sina sexuella impulser.

Jaget, å ena sidan närmast desperat Kajsa Kavatig, å andra sidan på gränsen till sammanbrott, vittnar om hur mannen i hennes liv drar sig undan varje gång hon har honom på kroken, eller om att deras kärlek liksom inte tål att förverkligas, det är lite dunkelt här.

Kanske behöver kvinnan just en sådan oåtkomlig, omöjlig man, kanske behöver hon avvisande och ett visst mått av förnedring för att känna att hon finns till, som sig själv. Hon söker ju upp det, gång på gång. Kvinnors drifter skulle verkligen behöva utredas.

 

    Den obarmhärtiga och klara stilen liknar Carina Rydbergs. Och vem skulle vinna på att skriva under pseudonym om inte hon? Men vad vet man. Ciona har drag av "bekännelse" och även om det är ett fiktivt arrangemang ger det sken av att avslöja en natur hon hittills dolt. Jaget är också kluvet i två, en självförsörjande genetiker som forskar på hermafroditiska sjöpungar (titeln syftar på en sådan) och "Gabriella", den biologiska honan som när hon ovulerar beter sig lika fritt som en målsökande robot. Lika ointresserad av namn och ansikten.

Det är Gabriella som ställer sig i vägen för kärleken, tror den ensamma och olyckliga genetikern.

Romanen förblir ofärdig, alltför hårddragen och påstridig. Kvinnans ambivalens skildras inte som en allmänmänsklig belägenhet utan som personlig plåga, som neuros. Det känns lite fel. Men håll med om att såna här erkännanden är effektfulla:

 

    "Jag har en maskulin personlighet, den föds man inte med. Den tillägnar man sig. Allt jag beundrar hos män och försökt efterlikna, det avskyr männen hos mig. Jag skrämmer bort dem."

Otäckt bekant. Men varför efterlikna talibaner? Jag vet många fina feminina personligheter, självuppoffrande, självförsörjande och människovårdande, som borde dyrkas som gudinnor.

Pia Bergström-Edwards
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet