Aftonbladet
Dagens namn: Fredrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Sin tids Fadime...

Bror och syster av George Eliot

George Eliot, teckning av Pericoli.   George Eliot, teckning av Pericoli.

    Efter Fadime-mordet i vintras har det stått mycket att läsa om den klanmentalitet som råder i arabvärldens gamla herdesamhällen, och som beskrivs som den kulturspecifika bakgrunden till "hedersmord" och brutalt kvinnoförtryck. Att den formen av individförtryckande samhällskitt inte är något specifikt för arabvärlden eller för herdesamhällen framgår med överraskande pregnans av en engelsk romanklassiker, som nu finns i ypperlig svensk språkdräkt av Gun-Britt Sundström.

Den engelska småstadsvärld i början av 1800-talet som George Eliot (pseudonym för Mary Ann Evans) skildrar i The Mill on the Floss eller Bror och syster, som det blivit på svenska, är fullkomligt genomsyrad av strängaste klanmentalitet, och författarinnan skildrar den med sociologisk ackuratess. Här bildar familjen och släkten kärnan i tillvaron, och lydnadsordningen, hierarkin, inom släkten är mycket viktigare än individens lycka. Begrepp som självförverkligande och individualism blir för klanmedlemmarna irrelevanta, närmast obegripliga. Hur den stränga klanordningen inom familjerna i sin tur också inordnas i småstadshierarkin skildras lika minutiöst av denna extremt skarpögda författarinna. Högre hierarkier som staten, nationen eller samhället saknar betydelse i denna klanvärld.

 

    Likt sin tids Fadime bröt Mary Ann Evans själv totalt med den här världen och blev också utstött och förnekad av sin egen bror. Det är denna smärtsamma konflikt från hennes eget liv som George Eliot transformerat till en sällsynt engagerande roman, som dessutom likt hennes mest kända roman Middlemarch är fylld av sentensartat formulerad klokhet. Jag har under ett par sommartågresor med andlös spänning följt den arma Maggie Tullivers kamp för att bryta sig ur det förlamande och djupt kvinnoförtryckande klansamhälle där hon råkar vara född och blivit lika skakad av romanens aktualitet som djupt imponerad av författarinnans fantastiska förmåga att ge gestalt åt konflikterna. Det alltför melodramatiska slutet framstår visserligen som en nödlösning, inte riktigt värdig en i övrigt så suverän romanförfattare som George Eliot, men vägen dit är berättarkonst på formidabel nivå.

Lennart Bromander
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet