Dagerman, friheten och hoppet

    För den som längtar efter att fördjupa sig i Stig Dagermans författarskap och söker en nutida vägledare är Lotta Lotass doktorsavhandling ett utmärkt val.

Den skiljer sig från mycket i genren genom sin läsbarhet, den kan läsas med stor behållning av vilken lekman som helst utan att ge avkall på fördjupning.

Polemiken i avhandlingen ligger i betoningen av friheten som ett nyckelord för förståelsen av Dagermans författarskap snarare än i ångest och förtvivlan. Den konventionella bilden av hans författarskap har låst fast honom som en dödens och mörkrets diktare. Självmordet har kastat en svårutplånlig skugga över läsningen av hans texter.

Författarens främsta uppdrag är att träda i förbindelse med läsaren, göra henne aktiv och medveten om frihetens möjlighet. Han blir en identifikator och förbedjare vars uppdrag det är att dra undan illusionens slöjor. Dagerman kom här att alltmer närma sig Lars Ahlins estetik. "Ordet är ett meddelsemedel som har betydelse och värde endast då det blir riktat till någon om något." Läsaren får en allt större plats i texten.

    Lotass menar att det i Dagermans författarskap finns en rörelse mot en ny hoppfullhet och en fördjupad livstro. Utgångspunkten är Dagermans allt starkare närmande till en kristen kärleks- och utblottelsetanke uttryckt i Bröllopsbesvärs motto "Man tager vad man haver".

Ändå kan jag som en nutida läsare inte låta bli att fästa mig vid den mörka och vemodiga klangen i ”Vårt behov av tröst är omättligt...”

”Eftersom jag längtar efter bekräftelse på att mitt liv inte är meningslöst och att jag inte är ensam på jorden samlar jag orden till en bok och skänker den åt världen. Världen ger mig i gengäld pengar och berömmelse och tystnad. Men vad bryr jag mig om pengar och vad bryr jag mig om att jag bidrar till litteraturens förkovran - jag bryr mig endast om det jag aldrig får: bekräftelse på att mina ord rört vid världens hjärta.”