Sorgligt... sorgligt

LENNART BROMANDER läser Per Gunnar Evanders Plötsligt medan dimman lättar

BOKRECENSIONER
Foto: CATO LEIN
Per Gunnar Evander.

Per Gunnar Evanders prosastil är helt omisskännlig och mer karakteristisk än de flesta andra författares. Berättaren i Evanders romaner framstår som en omständlig, lite formell byråkrat fylld av förbehåll och reservationer inför vad han har att redovisa. Lätt absurda, ofta torrt anekdotiska inslag får en egenartad effekt när de lyfts fram av det stapplande kanslispråket. I flera av sina romaner kan Evander använda den här egenartade skolmästarstilen med förbluffande stark effekt och med en virtuositet som är desto större eftersom den inte syns. Någon gång kommer han inte loss, och prosan fastnar i sin egen stolpighet. Då självdör det sårade humanistiska patos som alltid finns nära ytan i Evanders texter, och blir till tom gest eller självömkan. Det är en naturlig risk med Evanders sentimentalistiska byråkratstil, och man får räkna med en viss ojämnhet i hans romanproduktion.

Med detta vill jag förstås ha sagt, att årets Evander-roman, Plötsligt medan dimman lättar, inte tillhör hans bästa. Det finns en förströddhet, brist på energi, i den rätt korta men ändå omständliga historien om författaren, som håller föredrag om ensamheten för en pensionärsförening och blir missförstådd. Under en vistelse på en psykklinik på grund av sömnsvårigheter blir han också bekant med ett par mycket ensamma gestalter, som båda går ömkansvärda öden till mötes. Sorgligt, sorgligt är det med dessa två, men som läsare blir jag inte berörd, eftersom författaren så nogsamt föreskriver vad jag ska känna. Alltför skissartat blir dessutom porträttet av den gamle sadistiske lektorn som saknar sin dotter så svårt. Här är en påtagligt intressant gestalt vars dubbelhet författaren bara markerar utan att ta itu med.

En helt annan egendomlighet i romanen är en i sammanhanget högst omotiverad hyllning till Gefle Dagblads kulturredaktör Björn Widegren. Ett litet internt tack för allt det beröm samme redaktör brukar bestå Evanders romaner med, kan man tänka. Klädsammare hade varit att skicka ett privatbrev.

roman

Lennart Bromander