Aftonbladet
Dagens namn: Tore, Tor
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Då blir språket alldeles till sig

Tatiana Tolstaja.   Tatiana Tolstaja. Foto: JERRY BAUER

    Romanen Därv handlar om livet i Ryssland efter en kärnkraftskatastrof, "Storsmällen" eller "Den stora smällen" som den kallas. Moskva heter Fjodorgrad efter en ny diktator, Fjodor Kuzmitj, som påstår sig vara författare till all litteratur skriven före katastrofen.

I skogen lever ett blodsugande djur som alla är rädda för, Därven. Därven påstås vara kuslig, men själva kusligheten lyser med sin frånvaro.

Människorna äter råttor och möss. Det flyger harar mellan träden. Katastrofen har fört med sig olika "Påföljder". Mutationerna har bland annat lett till att vissa människor har klor på fötterna. Det är skoj att de river upp sågspån i trägolven när de går. Huvudpersonen Benedikt har svans.

Därv är en gemytlig parodi snarare än en "skoningslös politisk satir", som det står på insidesfliken. Stilen ligger nära det muntliga traderandet av sagor och sägner.

"Om de upptäcker några tjetjener är det order att ropa: Tjetjener! Tjetjener! och då kommer folk springande från alla delar av Fjodorgrad, slår med käpparna på pottorna för att skrämma tjetjenerna. Så att de flyr för allt vad tygen håller."

 

    Det kanske är hisnande svart humor, eller hade kunnat bli det om det drivits lite längre. Som nu blir det mest fånigt, och obehagligt på fel sätt.

 

    Huvudpersonen Benedikt - han med svans - arbetar med att skriva av litteratur från före katastrofen. Litteraturen har under en tid varit radioaktiv och alltså farlig, men det har gått över. Han skriver av Goethe, han skriver av Iliaden ... Böckerna visar sig till sist vara huvudsaken. Förmodligen för att författaren är universitetslärare i litteratur i USA. Här återfinns många citat och resonemang om böcker, till och med en litteraturlista på flera sidor, och lovprisningar av böckernas tröst. Då blir språket alldeles till sig. "Och njuta, njuta, njuta av bokstäver, ord, sidor, deras ljuva, dammiga, skarpa, oefterhärmliga doft! ... Du röda paradis! Du mitt oförgängliga, evigt glödande guld! Å-å-å-å-å-å-å skrek Benedikt lyckligt." När det så småningom drar ihop sig till revolution är det en rent litterär historia. Det är här problemet infinner sig. Det hade blivit en mycket bättre bok om den bestämt sig för att inte handla om böcker.

Maja Lundgren
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet