Aftonbladet
Dagens namn: Sibylla
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Påhitt och absolut sanning

David Vikgren.   David Vikgren. Foto: CATO LEIN

    David Vikgrens 176 sidor tjocka och täta, andra diktsamling Ordning vidhäftar min blick, klänger sig fast vid mina erfarenheter. Jag blir rädd för den rädsla som diktjaget känner. Och ser också mina egna barns skyddslöshet.

Boken vidgar sig inåt, jag viker bort bladen och vill nå kärnan, men den viker undan, likt den snö som blåser bort över bokens sidor.

Vikgren vet vad han talar om, han rör sig på Torneälv, bland husen, under broar och bland berg och skogar, växter, fåglar, våld och köld - det är inte trolskt utan högst påtagligt. Här finns en misshandlad mamma, en vårdnadstvist, ett krig - en vilja att förstå också det där andra, det större som kanske kan förklaras av Marx, Weiss, Gud eller sociologer och antropologer.

 

    Den här boken skulle bli en alldeles utmärkt film om det frånvarande, som blir påtagligt. Jag vill komma närmare, men jag sluter mig, precis som en mor eller far som inte förmår, som inte vill "

"dina föräldrar jag känner din pappa mamma / jobbar på men föräldrarna är döda / precis som du och du och du och du / är det här också en årstid av döda kölden / är ett slags censur här finns platser / där man anar Guds andetag"

 

    Och precis så är det, tänker jag, att vara i Tornedalen om vintern. Men inte bara där, det finns en död människas andning på närmare håll, mitt i våra dagliga samtal, i vår lilla oro för att bli ensamma mitt bland alla andra - rädslan att falla ur Guds nåd. Ur sina barns händer.

 

    David Vikgren kommer inte med tröst. Han ger mig en ståltråd som jag själv får böja till, sådant går också att ha dikten till, för dikten, vilket Vikgren bevisar, är så oändligt mycket mer än ord, erfarenheter och biografiska fakta - den är alla tider på en samma gång, den är påhitt och absolut sanning, den är dikt:

 

"När jag står träd / och mina armar binds / upp. Hos kropparna lagras / ett hårt utmejslat ljus. Man stryker / en bindel av jord över / ansiktet. Det biografiska / är ett högt skall på kort / avstånd. Pojkarnas bländande / skallar. Och mörker bryts / över nackens båge. När vi liknar / varandra liknar vi ingenting."

Pelle Andersson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet