Aftonbladet
Dagens namn: Ursula, Yrsa
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Är det inte tvärtom, Popova?

Susanna Popova.   Susanna Popova. Foto: KJELL B PERSSON

    Uppmärksamheten kring Susanna Popovas bok Elitfeministerna var stor redan innan den kom ut. I självaste Rapport sågs inslag om elitfeminister utan folkligt stöd och på DN-debatt har vi fått referat av precis hur litet stödet är. Förväntningarna skruvas upp, Elitfeministerna borde vara rena dynamiten.

Så kommer den till slut. Och ja, jag häpnar. Inte över att Popova kritiserar feminism, utan över att hennes kritik är så illa underbyggd, inkonsekvenserna så tydliga, faktafelen så konstiga och påståendena så vilda.

 

    I den verklighet som Popova tecknar upp knäar näringslivet under radikalfeminismens diktatur. Bakgrunden är att eftersom så få kvinnor sitter i företagens styrelser har det förekommit hot från socialdemokraterna om sanktioner mot företag som inte ser till att kvinnorepresentationen ökar till 25 procent (!). En av författarens huvudteser, som utgör en diger del av boken, är att Anna Wahl på Handelshögskolan sitter som spindeln i nätet genom sin forskning om genus och ledarskap. Med lite lösryckta citat från här och var i Wahls forskning ska undermålighet bevisas, men mest handlar allt om Popovas tolkningar. Wahls tes om att kvinnor på grund av manliga strukturer i företagen har svårt att avancera, skrivs med Popovas ord om till "tesen att chefskap och kvinnor inte hör ihop". Popova insinuerar också att Wahls avhandling höll på att bli underkänd och att opponenten Maud Eduards, feminist och professor i statsvetenskap, var kritisk till Wahls forskningsmetoder.

En snabb koll visar att det inte är sant. Men Susanna Popova har inte brytt sig om att intervjua personer som skulle kunna vara kritiska till hennes egna teser, utan tolkar allting själv. Elitfeministerna är helt enkelt en mycket ohederlig bok. Den handlar om världen sedd inifrån Susanna Popovas huvud. Hon är inte intresserad av att argumentera för sina ståndpunkter utifrån fakta. Om Susanna Popova har bestämt att radikalfeminism betyder att alla män är skyldiga till att alla kvinnor förtrycks, så är det så. Att det är en grov missuppfattning spelar inte henne någon roll. För Elitfeministerna är ett inlägg som handlar om att angripa och kasta smuts så att en del fastnar och om att förflytta debatten till en annan spelplan. När till slut diskussionen övergår till att se jämförelser mellan radikalfeminism och nazism är allt som vanligt i den svenska debatten: Anklaga din motståndare för nazism - det gör alltid susen!

 

    Och varför inte ta ut svängarna ordentligt: Linda Skugge är förtvivlad, vilket kan utläsas bland annat av hennes smink. Popovas intresse för utseendet på dem hon angriper är överhuvudtaget ett genomgående drag i Elitfeminister.

Författaren Sara Stridsberg "springer omkring på festen i kort klänning, randiga strumpor och klut på huvudet" och har dessutom av Popova felaktigt förvandlats till redaktör för den feministiska tidskriften Bang.

 

    Ja, ja, men hur var det då med den där undersökningen som fått så mycket uppmärksamhet? Den som ska bevisa att feministerna inte representerar folket, utan bara eliten? Även den har Popova gett sig själv fria händer med. Hon redovisar att hela 36 procent av alla unga kvinnor instämmer i påståendet: "Jag är feminist." Hur många som inte instämmer går dock inte att utläsa av någon tabell. Var de färre?

 

    Vad den här undersökningen egentligen bevisar är att stödet för en strukturell könsanalys är enormt. I påståendet "Samhället gynnar i de allra flesta fall män på kvinnors bekostnad" instämmer hela 50 procent av både männen och kvinnorna, bara 19 procent tror inte det. Uppenbarligen går undersökningen att tolka precis tvärtom: Som att feminismen är så mycket populärare än vi trott.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet