Nära som hud

Arne Johnsson läser Harry Martinsons brev

BOKRECENSIONER
Foto: arkiv
Harry Martinsson.

Brev är livsyttringar från ögonblick, underbara instrument för kommunikation. Oftast en privatangelägenhet, man skriver utan skyddsnät, men samlade kan de också vara ingångar till förståelse av drivkrafter och sammanhang. Sådana är de brev av Harry Martinson som Paulina Helgeson samlat och kommenterat i den intressanta och spännande volymen Poetiska törnbuskar i mängd. Brev 1929-1949.

Boken omfattar en period på tjugo år. Världen går från efterkrigstid till efterkrigstid, konvulsioner som sätter sina spår i människorna. För Harry Martinson innebär de två decennierna en dramatisk och intensiv utveckling. Han har en livsbrådska, är alltid febrilt verksam som författare. Mörker och ljus vrider sig i och omkring honom likt yin och yang-liknande motsater ("kraftens och vekhetens växelverkan som leder till enhet" som han tidigt skriver till Erik Asklund).

Han debuterar 1929 med samlingen Spökskepp och etablerar relationer med redaktörer och unga författare. Han skickar dikter, tar kontakter, utvecklar embryon till livsfilosofier - vi möter en engagerad och bejakande ung författare i vardande. Han blir med tiden mera luttrad men håller engagemanget starkt levande. Han brevväxlar flitigt med Erik Asklund, Ivar Lo Johansson, Knut Elmén som var redaktör på tidskriften Eldaren, förläggarna Bonnier, förlagsredaktören Georg Svensson, Sven Stolpe, Eyvind Johnson, filosofen Hans Larsson, då och då med Gunnar Ekelöf, Ebbe Linde, Olof Lagercrantz och många många fler. Under trettiotalet återkommer kärleksförklaringarna till Moa som ett ledmotiv, han har funnit en själsfrände. Efter skilsmässan 1939 träffar han Ingrid Lindcrantz, de gifter sig och lever samman till hans död.

Ett helt tidevarv berörs av hans postgång. Breven är tidsspeglar, också genom den vardag som skymtar. Under trettiotalet har de det inte särskilt gott ställt på författartorpet Johannesdal, mycket handlar om heroiska insatser för att skrapa ihop till mat och räkningar - och till tid att skriva. Sjukdomar tar plågsamt lång tid att bota, långsamma kommunikationer ökar på avstånden mellan människor, även enkla resor och projekt innebär stort arbete.

Brev sådana som dessa, utan distans till det höga eller låga i livet, blir nära som hud till brevskrivarens villkor. Vi ser handen som rör pennan, plockar bland pappren. Vi ser in i det förtvivlade kaos som råder när universum kolliderar och sprider själ och manus i bitar och delar över en halv kontinent och över hans tankes rymd.

Brev

Harry Martinson

Arne Johnsson