Aftonbladet
Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Perverst på allvar

Cecilia Annell läser två böcker om nekrofili

    I den franska författaren Gabrielle Wittkops roman Nekrofilen från 1972 får vi stifta bekantskap med en asocial berättare med säregna intressen: att ha sex med döda. Så han går och plockar upp nykomlingar på kyrkogårdarna och har herdestunder med dem hemma hos sig tills förruttnelseprocessen blir alltför påtaglig. Då slänger han dem i floden efter ett tårdrypande avsked. Romanen är en bagatell i giftskåp-genren. Språket är vackert och kyligt som en obduktionssal vilket i kombination med det vidriga temat skapar en nästan sublim effekt.

Helt annorlunda är det med den amerikanske författaren Dennis Coopers nekrofilroman Närmare. Här vankas det blod och inälvor i mer konkret bemärkelse. Några unga homosexuella pojkar fantiserar kring sex, våld och död. Ganska oskyldigt utforskar de sina sado-masochistiska böjelser. Samtidigt finns två män i periferin som ägnar sig åt riktiga snuff-grejer. En av dem dödar pojkar, lemlästar dem sedan och använder dem för sin egen sexuella tillfredsställelse. Och filmar alltihop.

Cooper får American Psycho att framstå som en trivsam dag på stranden, citeras Bret Easton Ellis på baksidan. Tja. När jag läste American Psycho tog det en tid innan jag såg människor som människor igen och inte som en uppsättning köttmassa som bristfälligt hölls inne av hud och kläder. De här romanerna upphäver på så sätt gränserna mellan språk och kropp, även om det hos Cooper finns ett större mått av socialrealism; grabbarna har mer eller mindre eländiga liv utöver det sexuella.

 

Det är bra att någon tar det perversa på allvar. Förhållandet mellan sexuell fantasi och verklighet är intressant, men jag läser egentligen hellre en bra teoretiker, säg Jessica Benjamin, än författare som Cooper eller Easton Ellis. De lämnar mig mest uttråkad och ensam.

Cecilia Annell
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet