Att ha sex med djur

Claes Wahlin läser en avhandling om otukt i förvandling

BOKRECENSIONER
Bild: EDVARD DERKERT

En i Foucaults efterföljd populär tanke är att samhällets kategoriseringar starkt bidrar till individens identitet. Hur något beskrivs, den officiella diskursen, används som ett slags meny för den enskilde när denna grunnar över vem han är. Den sexuella identiteten är ett ofta anfört exempel. Enligt Foucault kunde ingen betrakta sig som homosexuell förrän termen dök upp på 1870-talet. Sodomiten begick en tillfällig avvikelse, den homosexuelle var en art.

Men vad var i så fall en sodomit? Och vilket förhållande har sodomiten till den homosexuelle? Finns här ett slags kategoriseringspolitik som i sin tur har varit avgörande för hur en homosexuell definieras? Ungefär så lyder utgångspunkten i Jens Rydströms undersökning Sinners and citizens - Bestiality and homosexuality in Sweden, 1880-1950. Materialet består av över två tusen rättsfall (nästan samtliga för perioden) där den anklagade brutit mot Brottsbalken av 1884, kapitel 18, paragraf 10: "Övar någon med annan person otukt, som emot naturen är, eller övar någon otukt med djur; varde dömd till straffarbete i högst två år."

Ett antal scenerier framträder. Stalldrängen som smyger in i ladugården om morgonen och överraskas av pigan när han står med byxorna nere bakom Rosa, eller unga pojkar som efter bevittnandet av betäckning får idéer som strax omsätts i praktiken. Eller den av hustrun försmådde mannen som efter ett inte ringa brännvinsintag vid hemkomsten söker fårets sällskap eller, mindre vanligt, den man som i Stockholm 1910 hävdade att hans hund hade börjat slicka hans byxor ända tills gylfen var öppen och, ja, den liksom föll ut.

Mannen med hunden hävdade att penetration aldrig ägt rum, och det var det lagen intresserade sig för. Och här gjordes föga skillnad på folk och fä. Analsex, som ju inte gör några barn, var i princip lika olagligt med får som med maka, givetvis också med andra män. Följaktligen intresserade sig lagen inte för sådant som i dag betraktas som åtminstone kryptohomosexuellt, mäns ömsesidiga masturbation eller den förr förekommande skolläraren som, emellanåt i påstått undervisningssyfte, låter lektionen lämna den kanske något svävande teorin för att såväl exponera sig för eleverna, som utföra en högst praktisk demonstration på någon av dem. I det senare fallet, då minderåriga var inblandade, så vidtogs dock åtgärder, även om det kunde dröja åratal, eftersom skolläraren näst prästen var byns mest respekterade.

Vad som händer, menar Rydström, är att under 20- och 30-talen så vidtar en mer utvecklad kontrollapparat. Jurister och framför allt läkarna blir de som definierar, förklarar och vartefter försöker bota förövarna. Homosexualitet blir snart heterosexualitetens motsats, ett tillstånd som ännu kräver straff, men allt oftare behandling.

I takt med att välfärdssamhället utvecklar sin infrastruktur, järnvägsnätet inte minst, blir det möjligt att ha anonym sex. Man kan ta tåget från byn till närmaste ort och i de större städerna blir det också nära järnvägsstationerna som sökandet efter en tillfällig partner sker. Och i storstäderna blir en och annan plats närmast mytologisk, som Humlegården i Stockholm.

De polisiära räderna i den berömda pissoaren i Humlegården under 30-talet leder sällan till åtal, men det är ett sätt att försöka upprätthålla en ordning man ansåg att dessa storstadens syndare hotade. Samma sak med de manliga nätverk som identifierades i storstäderna. Folkhemmet förutsatte social kontroll, och vi ser i slutet av Rydströms genomgång hur denna blir närmast desperat; femtiotalet blir ju det homofobiska decenniet par préférence.

Förtjänsterna med Sinners and citizen, trots den oidiomatiska engelskan, är just skildringen av hur otukten förvandlas, hur den på resan från landet till staden blir mer anonym och därför föremål för övervakning. Vad man kunde önska är att inte blott Foucaults disciplinering låg till grund, utan också hur sodomiter respektive homosexuella har föreställt sig sin sexualitet. Nackdelen med att utgå från domstolsprotokoll är ju att vi huvudsakligen ser anklagelser och skuld; det är litet som att försöka skriva julfirandets historia utifrån akutsjukhusens journaler: olyckorna dokumenteras väl, medan de lyckliga stunderna lyser med sin frånvaro.

Historia

Jens Rydström

SINNERS AND CITIZENS

Claes Wahlin