Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

I utkanten av de stora skeendena

    I Anita Salomonssons nya roman Armade cykel möter vi ännu en av dessa tjurskalliga västerbottningar, den tvärtförs och ordkarge Hjalmar, hammarskaftet kallad, och hans hustru Frida. De "blir stannandes" när andra far i väg, åt Stockholm och Amerikat och lite varstans. En dag gör Hjalmar något alldeles oväntat: han köper en "velociped" på avbetalning och ett syskrin till Frida och uppväcker hos henne både förundran och beskärmelse. Men cykeln ger honom en nyvunnen frihet och syskrinet kan vara bra att ha, inser Frida till slut.

Tiden är tidigt 1900-tal, och det episka tidsspannet sträcker sig in i en ny tid, det folkhemska 50-talet. Hjalmars och Fridas värld är en bygd och en kultur, där Luther är bosatt i Jante och där självförhävelse åt helvete bär. Syndatänkandet och skulden finns i blodomloppet och straffet är säkert som soluppgången.

På en korthuggen, poetisk prosa tecknar Anita Salomonsson människoliv i utkanten av stora skeenden. När förändringens vindar når även dem står de än mer ordlösa, frågande, nästintill fientliga. Medan andra, främst de yngre, tar till sig det nya - telefon, radio, moped - sliter Hjalmar i sin torva, vrenskas men uthärdar och försöker förstå. Som ett tungt ok i hans vardag finns kravet att efter många år slutbetala cykeln.

Frida, Den Mycket Elskade Vennen, är hans stöd, styrande med mera lirk än list, gjutande olja över en vredska som aldrig får tillåtas gå överstyr. Inför hennes slutliga öde ser inte Hjalmar någon annan utväg än att fullborda det han i långliga tider förberett.

 

    Det är en njutning att ta del av Anita Salomonssons stund-om dialektalt ciselerade prosa. Hon byter också berättarform, ibland för Frida ordet via dagböcker, någon gång och mer lapidariskt Hjalmar. Man kommer människorna under huden, deras oro, ängslan, ibland ilska, deras något taffliga men ärligt menade kärleksbetygelser där ord inte gärna står i vägen och krånglar till det enkla. Ibland tvingas jag läsa replikerna högt "för te å begrip". Men det går an. En invändning har jag: på sid 9 flimrar ordet "frustrerad" förbi. Det slank via engelskan in i väns-terns språkbruk på 60-talet och känns här lika främmande som en video i en statarstuga.

Än en gång har lilla Hjoggböle visat upp sig som epicentrum för storartat berättande.

Gunder Andersson

Roman

Anita Salomonsson

ARMADE CYKELNorstedts

SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet