I hjärtat av eländet

BOKRECENSIONER
J M C oetzee. Teckning: TULLIO PERICOLI

I 266 numrerade prosastycken låter

J M Coetzee i sin roman I hjärtat av landet (1977) den vita unga flickan Magda bygga ett slags imploderande helvete. Hennes historia, som vacklar mellan fantasi och verklighet, handlar om fadermord, kärlekslöshet och slav-herrekulturen. Den sydafrikanska verkligheten är påtaglig, men utan att allegorin för ett ögonblick tränger in i berättarens stramt hållna historia.

En nyckelpassage talar om hur Magda är född in i ett språk av hierarkier, avstånd och perspektiv. Samhällsordningen, liksom det förtvinande livet på farmen, präglas av vertikala strukturer: lagen, faderns relation till dottern och herre-slavförhållandet. Men det är i de horisontella, jämlika strukturerna som kärleken, mänskligheten och den begynnande rättvisan finns.

Magda trevar sig fram, både i språk och i handling, för att välta hierarkierna, men leds obönhörligt av det förflutnas korrumperade språk. Trots hennes brutala fadermord, föranlett av dennes sexuella utnyttjande av hemhjälpen Klein-Anna, hamnar hon strax själv i exakt samma situation. Allt mer inmurad av det som skulle befria henne - språket, intimiteten och kärleken - kan hon inget annat än förtvina i ett slags galenskap där just det hon sökte blir hennes undergång.

Coetzee skriver precist och närmast obehagligt fokuserat. Översättaren är kanske något för mån om att detta skall låta så bra som möjligt på svenska, varför enstaka motiv och ellipsartade uttryck går förlorade. Men även om jag emellanåt vill se andra ord- och satsval, lyser det om denna svarta, suggestiva stenökenshistoria.

Roman

Claes Wahlin