Aftonbladet
Dagens namn: Severin, Sören
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

När det slutar regna är himlen inte blå

JENNY TUNEDAL läser kriminalroman av Åke Smedberg

Smedberg.   Smedberg. Foto: MARIA SÖDERBERG

   Människorna har alltid ­varit ensamma i Åke Smedbergs böcker. Och de kommer alltid att vara det. När det äntligen slutar regna är himlen inte blå, utan färglös. Livet liksom E 4:an leder spikrakt framåt mot intet. Det finns tid att slå ihjäl, och människor som slår ihjäl varandra.

Smedberg har en blick för tillvarons pendlande mellan grådask och kompakt mörker och för livet mellan soc, a-kassa, sjukskrivning och väggen – den svenska avdankadhetens betingelser. Hjälten i hans deckare, John Nielsen, är en enbent före detta alkoholist och före detta kriminalreporter som ­ibland lämnar ”den sparsamt möblerade tvårumslägenheten”, i vilken han så klart lever ensam, för att lösa de härvor av våldsbrott han finner sig indragen i.

Det riktigt hemska i Smedbergs deckare är sällan morden, hur bestialiska de än är, utan kringverket. Uppgivenheten, tomheten i mellanrummen mellan människo- och huskroppar.

 

   Ì´1;När jag läser Blod av mitt blod blir jag, precis som när jag läst Smedbergs två tidigare kriminalromaner, medveten om hur hoppingivande de flesta andra deckare faktiskt är. Det brukar finnas en kärlek, en tillsammans­varo (om inte annat mellan poliskollegor) eller åtminstone ett vackert landskap eller skönt klimat till tröst. Det brukar finnas en hinna av ­någonting som morden river sönder, ett solsken som framkallar svärtan hos skuggorna. Hos Smedberg är skiten djupare, jämnare, och man snuvas på den eskapism kriminalromanen nästan alltid erbjuder. Och på en hel del av spänningen. Här är inget pirrande, nerverna hänger snarare som slaka linor.

 

   Blod av mitt blod innehåller ett antal mord och även lite skottlossning och action, men det intressanta är inte vem som har mördat, eller varför, utan snarare hur molnen rör sig över himlen, hur människor bär sina kläder och öden, hur de talar med varandra och kör sina bilar. Förtvivlat, lakoniskt. Dödsdömda, helt enligt reglerna.

 

 

Jenny Tunedal
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet