Serienördarnas seger

HÅKAN JAENSSON läser om en bubbla som sprack

1 av 2
"Mowgli", femtiotalsserie efter Kiplings "Djungelboken", ritad av Göte Göransson. Bilder ur boken
BOKRECENSIONER

Det här är Wulf Mitlin, född i Ryssland 1881. 37 år gammal flyttade han till Sverige med sin polska hustru Anna. De bodde i Stocksund, fick tre barn, drev sybehörsaffär och importerade varor från Ryssland.

1943 startade Mitlin Förlagsaktiebolaget Hansa och gav ut porrtidningar. Pin-Up, Kavalkad och Paris Hollywood var blygare än dagens Vecko-Revyn, men räckte för att hetsa upp grabbar på den tiden.

Det är dock inte för dessa insatser i näringslivet som Mitlin fått ett helt kapitel i första volymen av Svensk Seriehistoria.

Nej, vid sidan av snusket hängde Mitlin på serieboomen. 1950 startade han Alla Tiders Seriejournal med mest amerikanska serier, bland andra Kapten Marvel som fick en egen läsarklubb. Medlem nr 391 och flitig insändarskribent var Enn Kokk, blivande sossekändis och make till Birgitta Dahl.

1954 kom Kongo-Jim, en italiensk Tarzan-kopia som Mitlin köpte via Norge.

Eftersom han, av ren snålhet, ibland var sen med betalningarna hände det att leveranserna uteblev. Då fick en av alla tecknare som drällde på kontoret på Luntmakargatan, Torsten Svensson, rycka in och förlänga de serierutor man hade så att de fyllde tidningen.

1973 gick Förlagsaktiebolaget Hansa i konkurs, med porr och allt.

Hansa är en bagatell i den svenska seriehistorien - men bolaget ägnas, som allt annat i den här boken, ett nästan maniskt detaljintresse. Svensk Seriehistoria innehåller inte mycket av överblick eller tjusiga analyser, men man får veta saker om en lågstatusbransch som själv inte respekterat sin historia och därför kastat bort det mesta.

Glada grabbar, snabba ryck, lösa boliner, sena kvällar, pilsner och plagiat, växande upplagor och en kulmen 1954, då det såldes 25,1 miljoner serietidningar. En seriebubbla som sprack. Samma år drabbade Nils Bejerot och Lorentz Larson branschen med varsin djupt seriekritisk bok.

Moralpanik utbröt och när serieutgivaren Lucke Bonnier dristade sig att närvara vid ett opinionsmöte mot serier skreks det: "Häng honom i lyktstolpen! Häng honom i lyktstolpen!"

Serierna överlevde och växte igen - tills tv slog igenom och tog hand om behoven av bilder, enkel spänning och massproducerad komik.

Men Kalle Anka, 91:an, Fantomen med flera utkommer fortfarande. Och ännu finns det människor som kan berätta om de glada dagarna:

Göte Göransson, den självlärde bohemen som krönte sin karriär med att rita storsäljande historieböcker, Rolf Janson som försökte få Astrid Lindgren att starta en barntidning (Nej, sa hon - ville inte jobba för Bonniers som hade tackat nej till Pippi Långstrump) och som sedan gjorde Tuff och Tuss med Gösta Knutsson för att så småningom bli legendarisk boss för Bra böcker, Rune Andreasson som skapade Bamse och startade eget, Thore Skogman som gjorde musikal av 91:an (långkörare i Säffle)" plus Kerstin Frykstrand med flera som gjorde rasistiska serier i Folkskolans Barntidning på 30-talet, Hasse Alfredson som skrev serieversionen av Greven av Monte Cristo för tidningen Televisionens klassiska äventyrshjältar"

"och därtill en herrans massa människor, halvgenier och slashasar, som skulle varit totalt bortglömda utan dessa smågalna knappologers envetna forskande.

Kul att de ids. Och mer kommer, det har de lovat.

Kulturhistoria

Håkan Jaensson

ARTIKELN HANDLAR OM