Aftonbladet
Dagens namn: Daniel, Daniela
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Följ barnflickans steg in i mörkret

Thomas Sjöberg.   Thomas Sjöberg. Foto: DENNY LORENTZON

   Det väderkorn för stora svenska berättelser parat med rejäla grävarjournalistiska dygder som Thomas Sjöberg visat sig besitta i sina båda tidigare skildringar av imperiebyggen, Ingvar Kamprad och hans IKEA och Private med Milton och Milton, gjorde att mina förväntningar på hans nya forskningsresa nedåt och inåt mot det vintriga mörkrets hjärta, Barnflickan i Knutby, var högt uppskruvade.

Men av de båda tidigare böckernas långsamma, arkeologiska berättande, där folkhemmets och rekordårens oändligt förgrenade rotsystem frilades med ett beundransvärt pedagogiskt lugn, finns det ingenting i denna "dramadokumentär" som har en så snabb andning att språket hela tiden hotar att börja hyperventilera.

En av orsakerna till detta är förstås att Knutby ligger så nära i tiden. En annan och kanske ännu viktigare är att de mentalitetshistoriska förbindelserna mellan Knutby och svensk frikyrklighet därför blir så mycket svårare att hålla distans till.

   Sjöbergs bok är alltså en "dramadokumentär". I praktiken innebär denna genrebeteckning att Sjöberg dekorerar framställningen med - öppet redovisade - inslag av fiktion: "detta är inte en reportagebok ... ingen intervjubok", skriver Sjöberg i sitt förord.

Detta vore helt i sin ordning om det inte dikterats av yttre omständigheter, varav den tyngst vägande är att Knutbys härskarinna, den demoniska och vackra Åsa Waldau, alias Drottning Tirsa, alias Kristi Brud, vägrat all kontakt med honom.

Huvudpersonen i denna makalösa Stephen King-doftande historia om sex, fanatism och sms, är för Sjöberg barnflickan Sara Svensson, medan hans främste uppgiftslämnare är den lättast genomskådade och därför minst intressanta av de inblandade, alltså

erotomanen, narcissisten och pastorn Helge Fossmo.

 

   Sms-trafiken mellan Fossmo och Sara blev avgörande under rättegången och är också den dramaturgiska nerven i Sjöbergs bok och sms-teknikens språkliga torftighet avslöjar obarmhärtigt Knutby-sektens djupt fascistiska kärna av dominans/underkastelse, något som den sockrade hallelujaretoriken ytterligare framhäver.

Utöver de återgivna sms-meddelandenas nedstigning i den tomhet som är farligare än ondskan, är de starkaste partierna i Barnflickan i Knutby de där Sjöberg låter oss följa Sara Svensson på några stegs avstånd och bara registrerar hennes agerande, där får porträttet av Sara Svensson en komplexitet som gör det levande i all sin motsägelesfullhet. Levande och skrämmande.

Ragnar Strömberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT
Om Aftonbladet