I en klass för sig

LENNART BROMANDER grips av Yvonne Veras sista roman

BOKRECENSIONER
Foto: CATO LEIN
Yvonne Vera.

nnEtt strängt kriterium på om ett verk är skrivet på konstnärlig prosa skulle kunna vara att det inte kan översättas till något annat medium som teater, tv-serie eller film, utan att helt förlora sin egenart. I så fall är den zimbabwiska författaren Yvonne Veras roman Jungfrur av sten ett utmärkt exempel på högklassig konstnärlig prosa.

Två systrar lever i mycket nära gemenskap, den ena upplever ett omvälvande kärleksmöte med en man men under inbördeskriget efter Zimbabwes självständighet blir hon offer för ett brutalt mord, där den andra systern misshandlas svårt. Den överlevande kvinnan får hjälp av sin systers älskare till ett nytt liv.

nnDet låter som en av många tragiska kärlekshistorier mot mörk politisk bakgrund, men så är det alltså inte. Yvonne Veras språk (oftast mycket fint förmedlat av Roy Isaksson) är mättat av poetisk intensitet där dofter, färger, atmosfär, livskänsla och politiskt kaos smälts samman och går rakt in i mitt medvetande. På ett märkligt vis försätts jag in i de här unga hemsökta men så älskansvärda människornas existentiella situation. Och då handlar det om unga zimbabwier i det krigshärjade Matabeleland med oändligt annorlunda erfarenheter än jag själv. Det är omtumlande och gripande, och tack vare Yvonne Veras underbart känsliga prosafantasi är det möjligt. Jungfrur av sten blev Yvonne Veras sista roman, tidigare i år avled hon blott fyrtio år gammal.

Roman

Lennart Bromander

ARTIKELN HANDLAR OM