Aftonbladet
Dagens namn: Antonia, Toini
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Den förlorade faderns återkomst

Esterházy.   Esterházy. Foto: NORSTEDTS

    När jag först slår upp Péter Esterházys Rättad utgåva får jag ett hastigt intryck av att ha öppnat en katolsk mässbok. En stor del av texten är nämligen satt i rött, ungefär som i de liturgiska böckernas rituella anvisningar. Men det visar sig snabbt att den röda texten i det här fallet markerar ord som författarens egen far har skrivit.

Man kan uppfatta denna typografi symboliskt. Den kan, som någon påpekat, ses som en markering av öppna och oläkta sår på sidorna. Den som så vill kan också uppfatta färgen som symbolisk för ord som skrivits under den röda diktaturens tvång. För de delar av denna bok som Péter Esterházys far är ansvarig för är helt enkelt utdrag ur de rapporter han som agent och informatör lämnat till den kommunistiska säkerhetstjänsten från 1957 och under två decennier framåt.

Boken är ett slags romandokumentär i dagboksform där den svarta texten utgörs av författarens reflektioner, eller kanske snarare hans offentliga bearbetning av ett emotionellt trauma. Den röda färgen har sitt upphov i det speciella bläck som han samtidigt använder för att göra avskrifter ur faderns rapporter. De är egentligen inte särskilt uppseendeväckande utan oftast ett trivialt och vardagligt spioneri på personer i bekantskapskretsen.

    Traumat är uppenbart för dem som läst Esterházys prisade verk Harmonia caelestis. I den bokens stora och vindlande släktkrönika blir alla förfäderna kollektivt behandlade som "min far" men det är för den verklige fadern, Mátyás Esterházy som den största beundran och tillgivenheten är reserverad. Samtidigt som sonen håller på att avsluta den romanen kommer dock den stora chocken i form av några luntor med handlingar ur kommunistregimens hemliga arkiv. Den beundrade fadern visar sig ha varit en simpel förrädare.

 

    Rättad utgåva är en kommentar till den stora romanen, ett sätt att försöka kontrastera den verkliga bilden av fadern mot det idealiserade porträtt som han tidigare tecknat. I sin förra bok skrev han förutseende: "Det är förbaskat svårt att ljuga när man inte känner till sanningen." Nu har han hittat sanningen och måste bearbeta den. Men det är inte bara familjens pinsamma sanning som måste blottläggas utan hela nationens. För den "representativa" gamla familjen Esterházy är ju intimt förknippad med landets historia och denna bredare historia, den ungerska verkligheten efter upproret 1956, återstår fortfarande att berätta.

För en läsare (jag talar om mig själv) som hade just denna ungerska revolt som sitt första medvetna utrikespolitiska engagemang är Péter Esterházys bok en återfärd i tiden. I denna backprojektion speglar den några decenniers plågsamma realiteter i en del av Europa. Som skönlitterärt projekt övertygar den kanske inte alltigenom men som ett personligt tidsdokument känns den redan som en klassiker, också i den svenska språkdräkt som skickligt sytts av Ildikó Márky och Gunnar D Hansson.

nnBokens sista rader är också värda att bli bevingade: "Min fars liv är det omedelbara (och frånstötande) beviset på människans frihet." På något sätt känns det som en parafras på ett välkänt biblisk tema. Fast här handlar det inte om den förlorade sonens återkomst utan den förlorade faderns.

Torsten Kälvemark

Roman- dokumentär

Péter Esterházy

RÄTTAD UTGÅVA

Övers. av Ildikó Márky

och Gunnar D Hansson

SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet