Krig som frihet

ULRIKA STAHRE läser Sarah Waters, om älskande kvinnor som får en chans

BOKRECENSIONER
Foto: PRESSENS BILD
Sarah Waters skildrar i "The Night Watch" några människors öden under och efter andra världskriget.

När Sarah Waters i romanen The Night Watch skildrar några människoöden med tre års mellanrum - 1941, 1944 och 1947 - betonar hon krigets och fredens ömsesidiga beroende genom att börja från slutet, i fredstid, och sluta mitt i blitzens London. Först i fredstid visar sig krigets konsekvenser: hoppet om att livet äntligen ska börja stelnar till bitterhet över de försvunna åren, personlig sorg blir relativ i förhållande till kriget och inte minst blir friheten att själv forma en identitet bortom manligt och kvinnligt mer problematiskt i freden än i kriget.

En av de lesbiska karaktärerna, Kay, kör ambulans på nätterna och får representera krigets paradoxala frihet: hon kan vara kortklippt, klä sig i byxor och ändå få respekt. I fredstiden blir hon en relik och en avvikare.

De första åren efter krigsslutet framstår som en period av tomhet, där karaktärerna slickar sina sår, yrvaket undrar vad de ska göra och vilken plats de har. Det hemliga livet som homosexuell är mer smärtsamt i kontrast mot friheten än mot bakgrund av fallande bomber.

Sarah Waters har tre romaner bakom sig som alla utspelat sig i 1800-talets London och handlat om lesbisk attraktion och kärlek (dock oftast om lurendrejeri, om svek, krossade hjärtan), alla skrivna med känsla för intrig och miljö - underhållande och eleganta pastischer.

När Waters nu flyttar till 1900-talet lämnar hon det dickenska men skriver istället in sig i en lesbisk romantradition, genom att skapa band till både Radclyffe Halls The Well of Loneliness (1928) och Djuna Barnes Nightwoods (1936). Inte minst skriver hon in sig i det melodramatiska, det tvunget olyckliga. Halls huvudperson Stephen arbetar som ambulansförare (i första världskriget) och är liksom Kay en representant för det tredje könet - kortklippt, mansklädd, en androgyn gentleman. Både Stephen och Kay är personer läsaren hålls på distans till, inkarnationer av ensamhet och övergivenhet.

Djuna Barnes modernistiska Nightwoods handlar om mellankrigstidens Paris, om exilamerikaner och andra lösa existenser som sett det gamla Europa tappa fattningen men inget nytt komma i dess ställe. Kärleken är både destruktiv och förlamande, och genom hela romanen är natten och mörkret dominerande. Även i Waters roman är natten tydliggjord, inte bara i titelns nattvakt utan i den tid som är bombernas, som är allt som inte får synas och märkas. Natten blir den verkliga tiden, och som symbol för det undermedvetna eller bortträngda blir den också nästan som en kropp i ett avsnitt där två kvinnor nattvandrar i ett mörklagt, kolsvart, sönderbombat London.

Genom hela romanen lyckas Sarah Waters tona ner sin talang för komplicerade intriger och det sentimentala, och betona förmågan att gjuta samman personer, miljöer, språk och stil. Hennes debutroman Tipping the Velvet fick vänta sex år på svensk översättning, The Night Watch lär komma hit snabbare.

Roman

Ulrika Stahre

ARTIKELN HANDLAR OM