Ett ljus att lita på

BOKRECENSIONER
Foto: tullberg
Byggmästar.

■ ■ ”Först vill du ha en tussilago (det vill du alltid) jag ger dig den (visst gör jag det) sedan en fjäril (den får du ock) – du, du, får den vackraste jag låter den fladdra lite ö v e r a l l t (varsamt ?) precis som ett diktarhjärta, ett hjärta av allramjukaste sammet – ”

trollar Eva-Stina Byggmästar fram som skrift i sin nya diktsamling Älvdrottningen.

Den är som en lek att läsa, full av kärlekslust, Eros och Agape i ett, själ och kropp, kyssar och längtan. Allt detta är gestaltat i språket som rusar fram, hastigt bultande som ett harhjärta, men man ser att det mejslats och putsats under ett liv och många år.

Älvdrottningen är Eva-Stina Byggmästars elfte diktsamling sedan debuten 1986 med I glasskärvornas rike. Hennes dikter, när de är som mest självlysande, är som sprungna ur en finlandssvensk men också alldeles egen variant av svenskan och förankrade i en miljö som på samma sätt känns exotiskt nordisk – skogar, tjärnar, ängar – och ett stadslandskap där urbaniteten mera är lik den man skulle finna i en glänta.

I detta fäster hon och låter växa en sensualitet som är glädjefylld och i viss mån trosviss. Läsaren följer orden, blomstren som växer, kärleksmötena i lek. Hon låter en mark växa sig tät av slingrande växter i alla former och färger: dikten är en pastoral och i de lyckligaste och mest obekymrade av kärleksmötena ljuder och lyser det lättsamt av rokoko ur de ornament och mönster ord och berättelse bildar.

■ ■För det är en berättelse. Om kärlekens förtrollning, om att för en tid, i högsommarens yra vara bortförd av blomstertåget och då, trots att skuggor är som svartast där ljuset är som starkast, tillåta sig den goda tjusningen: ”allt medan månen gick UPP: ett diadem på Älvdrottningens panna, och då genom lunden gick ett sus över ett så vackert, ett så sällsamt lysande smycke!”

Det är inte ofta jag blir förtjust över såpass ljus poesi, säkert därför att den är så svår att göra trovärdig.

Jag vill kunna lita på den jag läser, på det mörker och på det ljus poeten ger mig. Som här.

Lyrik

Arne Johnsson ([email protected])