Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Intigheten som inte visas på byn

Pia Bergström om Åke Smedbergs nya bok: Jag är inte den du ser

Åke Smedberg.   Åke Smedberg.


   För att komma in i hans värld läser jag om Hässja och Legender från Häståsen: Hässja är Åke Smedbergs barndom, en småbrukarfamiljs dagar utanför Sundsvall under 40-tal och 50-tal, en helhet av tillfälliga och sorgliga skeenden, i magiskt ljus. Häståsen-novellerna är underbar förtätad samtidsrealism. Om vanliga livs katastrofkantringar, undertryckta passioner, irrfärder i leda och mörker och missförstånd.



   Senaste åren har Smedberg slavat i deckarproduktionen. Jag är inte den du ser är nog en hybrid av vardagstragiskt landsbygdsdrama och mordhistoria. Våldet exploderar när Rolf Ståhle, ”nån sorts regionchef på Försäkringskassan” inte betalar Frank Westling de arton tusen de kommit överens om för verandabygget. Frank ville inte jobba utan kvitto men fick inte välja och efter att det var gjort tyckte Ståhle att det var för dåligt hantverk.



   Men döden kommer in för tidigt för att vara spänningsmotor. Berättelsen tar liksom om då och frilägger de trassliga trådarna bakåt: härvan av relationer kring en enda obetydlig människa, snickaren Frank, misshandlaren Frank, egentligen en ganska snäll och känslig person, precis som hans bittre far, som tidigt lät sonen veta att ” Det finns fanimej inget i det här livet som är värt att ha!”. Smedberg visar den inre verklighet som ingen visar ute på byn. Den hatkärlek som aldrig formuleras mellan Frank och hustrun Isa, mellan Isa och tonårsdottern Erika, som flyttat ihop med en äldre droglangande kille i en stuga i skogen, mellan halvarbetslöse Frank och barndomskompisen Tore som det går mycket bättre för ekonomiskt, mellan Tore och nya dryga hustrun Anita, som ser ner på Frank och Isa, särskilt Isa, när hon efter Franks begravning börjar ses tillsammans med den haltande Ståhle...



   Smedbergs människor är gåtfulla och nyckfulla. De vet sällan själva varför de måste döva sig med sprit, slå sönder köksskåpen, tända eld på någons sommarstuga eller stanna bilen och ställa sig och stirra ut mot älven, insvept i dimma: ”Intigheten hade ingen färg. Den var precis vad den utgav sig för att vara: ingenting. Ingenting att frukta och ingenting att ha. Men vad fanns att välja på? Himlen? En tunn hinna gas runt ett ensamt klot, cirklande runt i en oändlighet av rykande köld och tystnad.”

Smedberg bygger sina historier så att man förstår och känner med dessa intighetens tjänare, utan att använda sig av förnumstiga psykologiska ”förklaringar”. Det är stort. Även om hans nya roman inte har samma fullödighet som Hässja, och människorna i den lider och förtvivlar fyller den mig ändå med smärtsam lycka bara över att vara levande, en varm sommardag till.

Pia Bergström
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet