Aftonbladet
Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Såsom i en spegel

Jesper Svenbro.   Jesper Svenbro. Foto: Nikolai Jakobsen

   1945 hittade några bönder ett förseglat krus i Nag Hammadi i Övre Egypten. Kärlet innehöll 13 tämligen väl bevarade papyrusböcker. De visade sig vara gnostiska skrifter från 300-talet. Bland dem fanns också det så kallade Thomasevangeliet, vilket sägs ha nedtecknats före Johannes evangelium, alltså någon gång under första århundradet. Det är annorlunda hållet i språk och struktur och ger också en annan bild av Jesus och hans lära. Under århundraden ansågs det vara kätterskt och man gjorde ivriga försök att utplåna de texter som kunde finnas.



    Thomas var alltså den lärjunge som också kallats Tvivlaren, den som ville ha ovedersägliga bevis innan han blev övertygad. Hans jesusbild är annorlunda jämfört med den traditionella – här är han vishetslärare, inte gudsson, utan en som tidigt i kristendomens historia säger att kunskap och insikt strålar inom oss. Det är främst där vi ska finna den, inte i kyrkan eller i yttre åthävor. Den är en hemlighet människan bär och måste söka.

”’Läsningens hemlighet / var mitt livs hemlighet’, / hör jag mig säga alldeles oförmedlat / och upplever formuleringen / som djupt meningsfull, / fast jag inte kan precisera dess innebörd.” Så börjar en av dikterna i Jesper Svenbros nya bok, Vingårdsmannen och hans söner, en diktsamling som är en mycket intrikat väv kring begreppen hemlighet, sökande och finnande.

Titeln syftar på en berättelse som återfinns i varianter såväl bland Aisopos fabler som i Thomasevangeliet. En man lämnar en vingård åt sina söner med orden att det finns en skatt där. De gräver igenom hela odlingen utan att finna något. Men jorden hade ju luckrats upp och allt gav bättre skörd än förr. Skatten finns alltså i arbetet, sökandet och viljan att finna.



    Tanken att något, någon, en skatt, en hemlighet en kunskap, utan att ge sig till känna finns med en som verklighet eller föreställning är oerhört fängslande. Boken inleds med en dikt som berättar om hur ”jag” befinner sig i den moderna stadsdelen La Défense i Paris – skyskrapor, glasväggar, blåst. Förvånad och upprörd ser han plötsligt sin brors silhuett, han har inte hört att brodern skulle komma dit. Men så ser han att den han trott var en annan var den egna spegelbilden i fasaden. ”Det är denna gestalt jag ibland kallar ’du’. / Jag är med andra ord / inte en utan två – / jag själv och min egen motsats. Jag försöker förgäves hitta en utväg ur detta.”

Krukan med böckerna och den alternativa texten ligger där under nära två årtusenden, en hemlighetsfull broder dyker upp som skuggbild och visar sig vara ”jag själv”, en skörd, en vinst, ligger förborgad i jorden, diktaren finner en predikan skriven av modern instoppad bland faderns predikningar. Och i jaget, i människan själv, döljs det man söker.



    Jesper Svenbro skriver resonerande, stillsamt, han leder läsaren djupt in i en spegelvärld. Han visar det subversiva i tillvaron, underliggande strömmar som genomfar det vi tror oss känna. Det är en på ytan saktmodig bok. Men man ska inte förledas av detta, i sitt inre är den djupt oroande. Ty jag gör motstånd mot tanken på att det skulle finnas något som motsäger det jag redan vet, att mina surt förvärvade kunskaper och insikter inte skulle vara självklart giltiga. Så är det: det mest störande och mest befriande är att inse att det man sökt alltid funnits där. Men på ett annat sätt.

Arne Johnsson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet