Revolution och fiktion

Johannes Björk läser sista delen av en mäktig självbiografi

BOKRECENSIONER
Foto: Foto: cato lein
Mircea Cartarescu är en av Rumäniens mest framstående författare.

Den rumänske författaren Mircea Cartarescus hävdar i sin självbiografiska romantrilogi Orbitór att ordet ”jag” är det märkligaste av ord. Det finns något mycket sympatiskt i denna genremässiga anomali, som varken handlar om självförnekelse eller mystifiering av berättarjaget. ”Jag” genomkorsas av så många disparata faktorer: det historiskt (o-)medvetna, dess skenbara rationella framtidsplaner och religiösa föreställningar.

Orbitór är en underlig självbiografi. Det jag som skriver fram bokens jag är tidsmässigt bortom sig självt, sökande ett framtida jag som i sin tur ständigt griper in i berättelsen. Eller med Cartarescus stiltypiska formulering, ”långt om länge når vetenskapen genom lidande och besvikelse, genom sökande och nåd, genom fasta och bön, fram till den nervcellsgrupp i vårt kranium som utgör den homunculus som kallar sig ’jag’”.

Den tredje och avslutande delen av Orbitór. Höger vinge, är mer direkt politisk än de föregående volymerna. I stället för att som tidigare ta avstamp i barndomens förnimmelsesfärer, uppehåller den sig vid den rumänska revolutionen 1989, med avsättandet och tillika avrättandet av diktatorn Nicholae Ceausescu. Men avskyn gentemot diktaturen och dess korrumperade efterträdare dämpar inte romanens livfulla språk.

I Cartarescus hallucinatoriska och transformativt poetiska prosa fungerar orden och själva nedskrivandet av dem som kopplingar till en annan tid och ett annat rum. Han skapar absurda filologiska universum, som inte sällan berör den sydamerikanska traditionen av magisk realism och Jorge Luis Borges fiktioner, där texten och biblioteket fullständigt ersätter eller utgör världen. Varje bok – från Bibeln till nationalpoeten Eminescu via profeten Enoks apokryfer – blir så en av de virtuella ”världskorsningar i vilkas mitt verkligheten konstrueras med sin ständigt skälvande, genomskinliga yttersta rand”.

Således finns det ingen anledning att begränsa sig till realism när en av de viktigaste politiska episoder i efterkrigstidens Europa skildras. Genom att ”verkligheten” är genomkorsad av alla tänkbara kombinationer av fiktioner kan revolutionen förvandlas till ”Revolutionen”, en tio meter lång flicka som lägger Bukarests gator under sina fötter, men sedan våldtas av de revolutionära ledarna. Och ”verkligheten” kan visa sig vara den mardröm som statyerna av de socialistiska personligheterna drömt, bara för att vakna och sammanstråla med Mircea (eller hans tvilling?), Ärkeänglarna och Gud i det bländande ljus som är ett mycket mäktigt verk av ett lika märkligt ”jag”.

FAKTA

PROSA

Orbitór. Höger vinge.

Mircea Cartarescu

Övers: Inger Johansson

Albert Bonniers/Panache

Upprepat mantra: ”denna bok, denna oläsliga bok”.

Kuriosa: Cartarescu arbetar som litteraturvetare och anser Bibeln vara historiens största science fiction-roman.

Johannes Björk