Prinsessan, patriarkatet och våldet

BOKRECENSIONER
Nova Gullberg Zetterstrand.

Vad är det jag läser? En sönderriven berättelse om en ung kvinna och en lätt bedagad kung? En absurdistisk saga om de sår som tillfogas prinsessor som vill leka i patriarkatet? Det existerar inte bara ett hot om våld i Nova Gullberg Zetterstrands debutroman CAL (Modernista). Våldet utgör själva grunden för relationen mellan jag-personen, servitrisen Jenny, och hennes älskare Cal. På den sistnämndes fråga ”Varför stannar du med mig?”, svarar Jenny: ”Restaurangen har gjort mig mer illa än du”. Bokens våldstema kan abstraheras och, mer allmänt, lokaliseras till frågor som rör kön, klass och ålder.

Men det intressanta med CAL är att våldet gestaltas så konkret. Det är pojkars och mäns perforerande våld mot flickors kroppar. Det är hotet om våld som flickorna lär sig att leva med. Det är, kort sagt, det fysiska och sexuella våld som statuerar flickors livsbetingelser. Men det finns också motstånd; en sorts flickornas tunna flyktlinjer. I boken skissas dessa stråk hastigt, glimtvis. Flickor kan hämnas, slåss, döda. De kan resa bort. De kan skriva.

På andra sidan CAL önskar jag att några av Anne-Marie Berglunds antihjältinnor väntade Jenny. Såna där kvinnor som redan har rest överallt, utan fruktan och hopp. Kvinnor som förkroppsligar patriarkatets gräns. Det finns inga öppningar kvar. Det finns bara hål att rasa igenom.

Hanna Hallgren

ARTIKELN HANDLAR OM