Vilse i egen tid

BOKRECENSIONER
Foto: Christer Ehrling
Elise Ingvarsson. är född 1979 och bor i Göteborg.

I Elise Ingvarssons språkvärld existerar en märklig tid. Allting är redan för sent, medan det som ska hända ännu inte har inträffat. Så uppfattade jag hennes poetiska tempus i debutboken Beror skrymmande på (2005), och så erfar jag tiden i hennes andra diktsamling. Som om böckerna förhåller sig till katastrofernas, undrens och revolutionernas tid. Alla klockors smälta visare.

Även Ingvarssons teman känns igen från debuten. Också Ett förslag rymmer rasande dikter om ett diktjags förtvivlan och förlorade gudstro. Men själva språket har förändrats. Ackorden är rörigare, rörligare, roligare, söndrigare, stummare, stramare, hårdare, vildare. De skavs inte sönder, imploderar inte, men de skapar intima explo­sioner: ”[---] hur / Kommer man så Nära / Lampan att också / Männi­skor att man / Också Får Lov att Skada dem?”

Bland de många existentiella och politiska frågor som Ett förslag reser, handlar en om hur(uvida) vi kan stå ut med oss själva i en mördande orättvis världsordning. Det vill säga i en dum-dum och grym-grym värld. Vilka är våra överlevnadsstrategier? Odlar vi en tomhet som syresätter oss? Skapar vi vår egen meningslöshet närmast som ett motstånd i den större kapitalistiska meningslösheten? Hur dumma och glömska orkar vi göra oss: ”Klassisk? Jag reagerar Spänner av och Trycker. Bestämmer jag? / Luftbubblor trycks upp ur halsen Kraftfullt. Tack för i?dag. Det / här är kärlek. Han är inte galen Han har blivit ovanligt enkel / bara. Titt på dokusåp är som att Äta Förtvivlan Stämmer det? / Glufsar i mig Gör mig något Passande. Är vi överens om / att Livet är konstigt?”

Ingvarssons dikter framkallar på en och samma gång skarpa och suddiga bilder av människor som lever inuti en nästanhet och stumhet. De är varken i eller av världen. Som levde de inte riktigt, hade de inte levt: ”Händerna når /inte ner i / fingertopparna [---]”, skriver hon.

Men hela tiden finns en längtan. Efter att händerna ska nå fingertopparna, och efter att tiden ska börja. I en tillvaro och närvaro bortom tomhet och frånvaro.

FAKTA

POESI

Ett förslag

Elise Ingvarsson

Norstedts

Meningar som kan bli klassiker:

”Dikt kan vara mycket Dum”

”Litteraturen härmar mig”

”Min apa är ansiktet”

Hanna Hallgren