Skoningslös blick för relationer

BOKRECENSIONER
Foto: Foto: AP polfoto
Danska författaren Naja Marie Aidt (född 1963) debuterade 1991 med diktsamlingen ”Så længe jeg er ung”. Förra året fick hon Nordiska rådets litteraturpris för novellsamlingen ”Babian”, som nu kommit i svensk översättning.

Omslaget till den svenska översättningen av Naja Marie Aidts hyllade och prisbelönta novellsamling Babian pryds av ett fotografi av en orolig himmel betraktad underifrån, genom ett lövverk. Fotografiet refererar, så tänker i alla fall jag, till novellen ”De stora trädens gröna mörker” som handlar om en gammal sjukskriven lärare. Han flyr sin ångest genom att stryka omkring under träden i vad som verkar vara en park eller offentlig trädgård. Att vandra under – och excentriskt nog också klättra upp i – träden, kort sagt befinna sig i deras närhet, skänker honom några ögonblick av ro och lycka bortom den dödsskräck som för övrigt predestinerar hans liv. Träden med sin bestående karaktär, sin orubblighet, livskraft.

En eskapistisk zon av frid och stillhet, den illusion om harmoni som träden här står för och utstrålar finns på olika vis med i samtliga av Babians små sugande saker till noveller. Och kopplas naturligtvis till begäret – det oinfriade, det omöjliga, det vilt och skräckslaget bultande. Denna zon eller längtansplats som oroligt tumlar genom Aidts prosa, representeras till exempel för mannen i samlingens första novell av hans hustrus systers trånga fitta som när den omsluter honom för en stund bedrägligt förintar den äktenskapliga ledan. För den frånskilda kvinnan i villaförorten i en annan novell utgörs den i stället av en gul fläck hon känner igen i sin före detta makes öga – fläcken blir en lika illusorisk försäkran om att de en gång kände varandra, att de trots allt inte är främlingar. Medan det för den halvfeta och ensamma arbetarklassmamman i en tredje blir hennes misshandel av en tvåårig son som ger en känsla av kontroll, struktur, frid i ett miserabelt och förvirrande liv.  

Babian inkretsar dolda, kaotiska krafter under en skör fernissa av civilisation. Språkets driv är bitvis förbluffande – detta är en nästan besatt prosa, demonisk, oerhört precis. Den skoningslösa blicken på mänskliga relationer kan ibland föra tankarna till Michel Houellebecq. Den nyktra nästan lakoniska stilen, ödesmättnaden över intrigen, förmågan att blotta det sociala livets sexuella och aggressiva undersidor. Men Aidt har dessutom en drastisk och grym humor som kan förbytas i karg ömsinthet. En egenskap som gör hennes människoporträtt begripliga utan att bli stereotypa, mångbottnade utan att bli psykologiskt närgångna. Som i skildringen av den framgångsrike och vältränade unge mannen i bokens sista novell ”Myggbett”. Innan hans liv slutligen rämnar framlever han det bland exklusiva futoner, italienska specialbeställda golvplattor och syskonbarn passade av underbetalda au pairer. Den fullständigt förkrossande självklarheten i detta välstånd.

Och mest av allt: hur Aidt fenomenalt får mig att både avsky och motvilligt sympatisera med denna människa, i samma andetag.

FAKTA

PROSA

Babian

Naja Marie Aidt

Övers. Leif Janzon

Lind & Co

Hanna Nordenhök