Hesse Nobelprisad för konservativ kitsch

Herman Hesse (1877-1962).
BOKRECENSIONER

Romanen Knulp (1915) är en av Herman Hesses största publika framgångar i Tyskland upplyser översättaren Erik Ågren i sitt efterord. Det kan kanske förvåna svenska läsare, mer bekanta med Siddharta, Stäppvargen och Glaspärlespelet, men läser man romanen är det inte så gåtfullt: den är kort, lättläst och ger en idyllisk bild av ett lantligt Tyskland i en tid när tillvaron var allt annat än idyllisk.

I tre delar berättas historien om den godmodige landstrykaren Knulp, som hellre sover under bar himmel och visslande vandrar från by till by, än träder in i den ordnade borgerliga tillvaro som en gång stod honom till buds. Resultatet är en stillsam kritik av samhälle och familjeliv, i linje med Hesses senare produktion. För den som så vill finns här förstås en mer övergripande modernitetskritik – Knulp står för en osjälviskhet och naturkontakt som det inte längre fanns något utrymme för i den värld som var Hesses.

I det förhållandet skulle

man kanske kunna se en relevans också för 2000-talet med dess ekologiska och ekonomiska kriser. Det är bara det att Hesses samhällskritik är så försåtligt konservativ. Den romantiska kvarlevan Knulp må uppenbara det instängda och småaktiga i de borgerliga prioriteringarna, men hur man än vänder på saken är sensmoralen besvärande bakåtsträvande. I slutscenen försonas Knulp både med sig själv och Gud. Även som slarvig outsider har han bidragit till Guds skapelse, förklarar Gud i dödsögonblicket: ”I mitt namn har du fått vandra omkring och ge de bofasta lite hemlängtan till friheten.” Friheten kan alltså bara finnas i en annan värld; som människa gör man bäst i att undergivet acceptera sin lott inom Guds orubbliga cirklar.

1946 fick Hesse Nobelpriset, 1957 utnämnde litteraturkritikern Karlheinz Deschner hans romaner till kitsch. Frågan är om hans omdöme inte har stått sig bättre än Svenska Akademiens.

För det är något av

hötorgstavla över Knulp: buttra men goda hantverkare sida vid sida med frodiga men liderliga fruar i vykortsfagra byar. Vackra pigor och glada spelemän. Samtidigt som boken kom ut dog

pojkar som flugor på västfronten några dagsmarscher bort. Ett par decennier senare tog Hitler

makten. Det är svårt att undvika att läsa Hesses lättsmälta idyll som ett

negativ till en lika svårsmält verklighet. Från vilken Gud höll sig på behörigt avstånd.

Anders Johansson