Getbajs och snigelsaft

BOKRECENSIONER

Jag älskar Pierre Magnans barndomsskildring Kyndelälskaren.

Hur ska jag göra kärleken rättvisa?

Hur recenserar jag kärlek?

Boken skildrar pojken Pierre fram till det att han fyller tio år. Pierres far är kommunist och fritänkare. Farmor rör om i brunkolen som brinner med svavelgul låga. Onkel Théophile stöter sniglar och socker i en marmormortel och bjuder pojken på snigelsaft. Första världskriget har rullat undan, världen ligger naken och ingen vet om att nästa våg kommer att svepa den med sig ner i djupet.

En barndomsskildring kan vara ett bokslut, en bikt, en obduktion. Pierre Magnans är en sinnesutvidgande expedition. Pojken har en glupsk mun och en ständigt sniffande näsa. Blodkorv, getbajs, lampolja och det oförlikneliga ordet ”härförleden”, allt doftar, lockar, spränger inifrån. Barndomen är inget naturreservat. Den är en tid då allt händer för första gången. Första förvåningen, första estetiska upplevelsen, första hemligheten.

Om jag vore en à capella-kör i en reklamfilm skulle jag ställa mig på ett hustak och sjunga: ”Tack, Elisabeth Grate, förläggare! Och tack, Dagmar Olsson, översättare!” Språket smälter nämligen på tungan. Dialekten sjunger över boksidorna. Boken är en hymn till Provence.

För övrigt är Kyndelälskaren den åttiosjuårige Pierre Magnans återkomst på svenska bokmarknaden. Den har fått vänta i över tjugo år på svensk översättning, en hygglig lagringstid. På åttiotalet gavs åtta av Magnans deckare ut på svenska med titlar som Cyklisternas tysta död, Den femte graven, Guldsvampen. Det doftade, det smakade, det kändes tryffel, vildsallad, bergsluft i de böckerna. Svåra att få tag på (både böckerna och tryffeln) men värda att leta efter.

På sin hemsida presenterar den fortfarande verksamme Pierre Magnan sig som ”opolitisk, asocial, lättretlig och ofilosofisk”.

Visst vilar det en sorts lätthet över hans skrift, en vägran att vara pretentiös.

Men skriften svävar likväl inte iväg, det finns en tyngd i botten, ett ankare som tiden sliter i men inte kan slå sönder. En kärlek som stannar kvar.

Inga-Lina Lindqvist