Noveller utan bjäfs

Gunder Andersson tar ut svängarna och närmar sig anekdoten

BOKRECENSIONER
Gunder Andersson är litteraturkritiker på Aftonbladet.

Under större delen av 1900-talet kunde svenska författare förstärka kassan genom att publicera dikter och noveller – rentav följetonger – i dagstidningar och tidskrifter, inte minst fackförbundspressen. Den inkomstkällan har sinat till en svag rännil de senaste decennierna.

Gunder Andersson sörjer utvecklingen i såväl inledningsnovellen som efterordet i sin sjunde novellsamling I pianoskor och huvudvärkskostym, där han har skrapat ihop 30 korta berättelser ur klippsamlingar och skrivbordslådor.

Jag råkar läsa boken efter att just ha avslutat Alice Munros nyutkomna novellurval Kärlekens vägar, vilket möjligen är olyckligt för Andersson, men jag tänker inte göra någon kvalitativ poäng av det. Däremot en kvantitativ. Både Andersson och Munro har favoriserat novellen i sina författarskap, men där Munros texter snittar kring 30 sidor, ligger Anderssons på 7.

Munro fångar med några genomlysta scener hela liv – hennes noveller är en sorts mikroromaner.

Andersson närmar sig snarare anekdoten, gärna med en utstuderad slutpoäng.

Formatet styrs av publiceringsplatsen – det är inte lönt att sända texter på mer än 20-25 000 tecken till tidnings- och tidskriftsredaktioner. Och det fina med Anderssons snabbteckningar av arbets- och kärleksliv är att han förstår att göra en dygd av nödvändigheten. Gärna rakt på sak, inga målande naturbeskrivningar, inga bakgrundsredovisningar, inga metaforer och annat stilistiskt bjäfs.

Ofta låter han novellens tema styras av uppdragsgivaren eller den tänkta målgruppen. Skriver han en berättelse åt De synskadades riksförbund figurerar en blind i huvudrollen, publicerar han en text i Sjömannen handlar den om en sjöman som inte kan simma.

Interiörerna från arbetslivet har genomgående en satirisk udd, inte minst de som utspelar sig på tidningsredaktioner – Andersson har dock inga Maja Lundgren-ambitioner.

Kärleksnovellerna som dominerar samlingen är sorgesammare. Här finns de trånande tonåringarna som fåfängt runkar till erotiska dagdrömmar, de frånskilda männen som misslyckas med sina substitutraggningar, och de äkta makarna som bara är alltför framgångsrika i sina otrohetsaffärer. Folk har ihjäl varandra signifikant mycket över normal svensk crime passionel-nivå.

Samlingens mest udda novell heter Galna gubbsjukan, tidigare opublicerad, 20 sidor lång – en lätt grotesk humoresk om en svensk bondes import av en thailändsk kvinna.

Vill ingen köpa noveller längre kan man lika så gott ta ut svängarna.

FAKTA

PROSA

I pianoskor och huvudvärkskostym

Gunder Andersson

Lindelöws bokförlag

Nils Schwartz
litteraturkritiker på Expressen