I huvudet på makten

Louise Boije af Gennäs vill att vi ska beundra hennes priviligierade, urbana elit.

BOKRECENSIONER
Louise Boije af Gennäs (född 1961).

omslagsfliken till Louise Boije af Gennäs nya roman Högre än alla himlar står det att den är ”en berättelse om hur det är att vara människa i en ytterst föränderlig tid”.

Bättre kan romanen inte beskrivas, om man med ”människa” menar en ekonomiskt, socialt, hälsomässigt, utseendemässigt och fortplantningsmässigt privilegierad person, som bor i Stockholms innerstad och finner ”särskild tillfredställelse” i att diska för hand, njutningsfullt skära rotsaker och köpa småländska gårdar på impuls.

Tiden är 2000-talet.

Några vänner skålar tillsammans in det nya millenniet i romanens början. De första sidorna anspelar på öppningsscenen i Strindbergs Röda rummet – Stockholm i fågelperspektiv! Inledningen är säkert menad som en hyllning till Strindberg, men blir, allt eftersom romanen fortskrider, mer och mer av ett hån.

Där Strindberg drev med och klädde av makthavarna hyllar Boije af Gennäs dem. Mer än så. Hon vill att vi ska älska dem.

Decenniets trauman: attacken mot WTC, kriget i Irak, mordet på Anna Lindh – allt utlöser förment vittra dialoger och själfulla inre monologer hos denna urbana elit. Som läsare förväntas jag beundra deras själfullhet, bli gråtmild, ja, kapitulera inför den.

Ofta blir det bara komiskt. Men lika ofta bränner det till. Det vore fel att underskatta Boije av Gennäs ambition.

Hon berättar initierat, och utan distans, om maktmänniskornas vardag och deras sätt att tänka. Omedvetet, möjligen som en effekt av realismens triumf*, framställer författaren maktens blick som fast fixerad, riktad uppifrån och ner. Från fönstren ut mot Norr Mälarstrand med vita, fladdrande gardiner – ner på världen där de små människorna inte riktigt vet sitt eget bästa.

Det kommer en dag då människorna tröttnar på att odla elitens kaffe, sy deras kläder och dö i deras krig. Då, med Boije av Gennäs roman i händerna, kan framtidens störtade makthavare frossa i svunna tider och begråta en orättvis, men estetiskt tilltalande värld.

FAKTA

PROSA

» Högre än alla himlar

Louise Boije af Gennäs

Albert Bonniers förlag

FAKTA

*Realismens triumf.

Den marxistiske litteraturkritikern György Lukács använde begreppet om Balzacs författarskap, för att beskriva hur den realistiska romanen ger insikt om sociala orättvisor och därmed blir progressiv trots, snarare än på grund av, författarens intention.

Inga-Lina Lindqvist

ARTIKELN HANDLAR OM