Återbrukaren

Magnus Ringgren om
ett rotande i existerandets
och benämnandets gåtor

BOKRECENSIONER
Foto: MARGOT EDSTRÖM
Niklas Söderberg (född 1964) hävdar den klassiska diktsamlingens återkomst.

De goda diktböckerna kommer ganska tätt numera. Tack för det! Och man kan ana långsamma förändringar i poesiklimatet.

Det muntliga slår igenom i Niklas Söderbergs ordbehandlingar vilket påminner om att han är flitig medarbetare i radions OBS. Därifrån känner man också igen hans vårdade gotländska tonfall, och en del dialektord smyger sig in på boksidorna. Den sammantagna effekten blir en distinkt och resonerande röst, på samma gång eftertänksam och livfull.

Det är en intellektuell som talar, och Niklas Söderberg är en av flera poeter just nu som sätter tänkandet – inte åsikterna, dem ska poesin akta sig för! – lika högt som uttrycket. Kanske kan detta markera en reträtt från en mer extrem språkmaterialistisk ståndpunkt som dominerat i några år.

Med sin nya bok I bruk, brukare hävdar han den klassiska diktsamlingens återkomst. Olika ämnen och stilar bryts mot varandra, tillkomståren sätter sina spår. Koncepten bryts på ett behagligt sätt ner till motiv, samtalsämnen. Han är visserligen beläst på det sätt en smart kille på väg in i medelåldern bör vara, men citaten är inte revirmarkeringar.

På den tänkande poesins sätt blir det ofta ett rotande i existerandets och benämnandets gåtor. Poeten är inte alltid lätt att följa, men hans grävande allvar går inte att ta miste på. Inte heller hans humor. Ibland mattar han ut sig i sökandet efter det självklara. Men där finns också flykt utan möda.

Det som tagit mig mest i boken är ett slags politisk sorg, en känsla av att vänsterns guldålder förvandlats till krimskrams. När man lyfter ner ikonerna från väggen så saknar de äkthetens tyngd. Motiven visar sig vara enkla tryck av gråtande barn, såna där som såldes i miljonupplagor på 70-talet. Om socialdemokratin går tillbaka till sina vänsterrötter får den aldrig makten mer. Om den skaffar alltför många medelklassväljare får den aldrig tillbaka sin själ. Wigforss och Palme stirrar tomt in i det postuma.

Men jag tror inte att valberedningar och krisgrupper läser poesi.

FAKTA

POESI

»I bruk, brukare

Niklas Söderberg

Pequod Press

Magnus Ringgren

ARTIKELN HANDLAR OM