Intrigen som försvann

Ulrika Kärnborg hittar mest yta i Paul Austers nya mörka roman

Foto: JERRY BAUER
Paul Auster.
BOKRECENSIONER

För den som tänker gå en skrivarkurs, eller bara slipa på sin romanteknik, är Paul Austers nya bok en bra bruksanvisning. Här finns nämligen inte mindre en tre olika jagberättelser som flätas in i varandra, och huvudjagets version (i form av ett efterlämnat manuskript) berättas dessutom i så väl första, som andra och tredje person – en elegant och översittaraktig uppvisning av en mogen författare med stenkoll på sina litterära verktyg.

För alla oss andra är Osynlig en tämligen konventionell historia, en snyggt komponerad men tämligen blodlös bladvändare i stil med Philip Roths kortroman Exit Ghost.

I likhet med Roth behandlar Auster teman som minnets bedräglighet, åldrande, syskonincest och död. Romanen börjar med att den unge Adam Walker, student och älskare av provensalsk lyrik, möter den europeiske professorn Rudolf Born. Denne lovar honom en större summa pengar mot att han startar en litterär tidskrift. Ett drömerbjudande för vilken förhoppningsfull blivande poet som helst; och Walker tackar mycket riktigt ja. Vilket han naturligtvis aldrig borde ha gjort. För Born visar sig vara en våldsam dubbelnatur, en eventuell dubbelspion med en femme fatale vid sin sida.

Det ena leder till det andra, och snart ligger Walker med älskarinnan, medan Born befinner sig utomlands på olika besynnerliga uppdrag. Slutet kommer abrupt när Born och Walker, efter ett restaurangbesök, utsätts för rånförsök. Born sticker ner den unge svarte förövaren med en stilett; efter det vill Walker inte längre ha med sin mecenat att göra. Han överväldigas av skuldkänslor, flyr till Paris, överger författardrömmarna och lever dagdrivarliv i London. Så småningom slår han sig ner till ett självuppoffrande liv som juridisk hjälparbetare i Kalifornien.

Allt detta står att läsa i manuskriptet som den cancersjuke Walker sänder till sin gamle studiekamrat, den ”kände författare”, eventuellt Austers alter ego, som gör det till sin uppgift att redigera datautskrifterna. Ett sofistikerat romanbygge, javisst, men det är ändå svårt att sätta fingret på vad Auster vill med det pronominella skiftesbruket och sina komplicerade utvikningar. Avsnittet där Walker firar (inbillade eller verkliga?) sexorgier med sin storsyster är till exempel en magnifik uppvisning i gubbsjuka och helt onödigt för intrigen.

Vilken intrig förresten? På typiskt manér rinner denna snart ut i sanden, och den sista romandelen, som jag själv tycker allra bäst om, berättas av ännu en person, Borns intelligenta styvdotter som Walker träffade i Paris, men aldrig förälskade sig i – en pärla till novell full av bilder som etsar sig fast på näthinnan – utan att det räcker.

För att Auster med sin nya roman anstränger sig att skriva sig ur sina forna metalitterära labyrinter, betyder inte att han hittat fram till en ny kärna i sitt författarskap. Osynlig visar en författare fullt upptagen av att jonglera med sin talang, men inte så mycket mer än så.

FAKTA

PROSA

»Osynlig

Paul Auster

Över. Ulla Roseen

Albert Bonniers Förlag

Ulrika Kärnborg

ARTIKELN HANDLAR OM