Klassikern som håller i längden

Petter Lindgren om
60 år med Guiness rekord

1 av 4 | Foto: AP SCANPIX
LILLE FAR Robert Wadlow (1918-1940), världens längste man genom tiderna, tillsammans med sin far. Robert Wadlow var 272 cm lång.
BOKRECENSIONER

Hela högstadiet kröp jag, huvudet kortare än mina klasskamrater, omkring i normalfördelningskurvans kjortelfåll. Det var inte alltid så roligt - men trots det var jag betydligt längre än Paulie Musters, som enligt Guinness Rekordbok hade hunnit bli en halvmeter lång när hon dog 1895.

Att mäta 2,72 i strumplästen, som Robert Pershing Wadlow, världens genom tiderna längsta farbror, var säkert också en pina. Eller farbror och farbror. När jag nu återser honom i 1978 års Rekordbok verkar han påfallande ung. Käppen lurade mig kanske, eller de runda glasögonen och kostymen av trettiotalssnitt. Han blev 22 år gammal.

Guinness Rekordbok må vara ett portabelt kuriosakabinett, men för den ännu mycket outvecklade tonåring som jag var 1978, stakade den ut gränserna för det som kunde anses normalt. Jag var kort, men inte onormalt kort, och det kändes tryggt att veta att det alltid fanns någon som hade haft det värre, som hickat i decennier eller ordinerats att proppa i sig 330 000 piller.

Bildmaterialet var tyvärr påvert, men erbjöd där det förekom en sublim utkikspost in mot zonen där avvikarna höll till. Sent ska jag till exempel glömma bilden av Benny och Billy McCreary, världens då tyngsta tvillingar på ett kvarts ton styck, poserande på varsin stackars bågnande motorcykel.

Också årets upplaga av Rekordboken, eller Guinness World Records (Bonnier fakta) som den numera heter även i den svenska utgåvan, är en blandning av häpnadsväckande rekord och rena trivialiteter. Största skillnaden mot sjuttiotalsversionen är att den svala och närmast akademiska tonen har övergivits till förmån för ett tilltal som uppenbart riktar sig till barn och ungdomar. Uppslagen domineras av bilder och grafiska lösningar som med lite god vilja och ett uns stofili kan kallas fräna. Faktainnehållet har begränsats till korta notiser med rubriker som Högsta håruppsättningen (2,66 meter) eller Rikaste författaren ( J K Rowling som tjänat omkring en miljard dollar på sina böcker om Harry Potter.)

Även om rubriktypsnittet Blackstock signalerar cirkus och freak show har merparten av de groteska eller lätt morbida inslagen fimpats, och mitt fjuniga tonårsjag hade säkerligen blivit besviket. Största njurstenen(6,3kilo) är ett minne blott, liksom rekorden av den där typen som man inte bör prova hemma, som högst promillehalt (6,56), självsvält (382 dygn) eller cykelätning (1). I stället får vi exempelvis veta sådant som att en malteser låter sig blåsas i väg 11,29 meter med hjälp av ett sugrör, en bedrift utförd av Alistar Galpin, Nya Zeeland.

Den nya boken brister sällan ut i lärda spetsfundigheter, vilket var en av förtjänsterna med den gamla som innehöll uppgifter som att saippuakauppias (finska för tvålförsäljare) är det längsta kända palindromet eller att det finns en mening i William Faulkners Absalom! Absalom! som är 3 153 ord lång.

Många piggelinpapper har förstås blåst fram över trottoarerna sedan 1978. Det märks i nya rekordkategorier som mest bestående växthusgasen (tetrafluormetan), flest petflaskor återvunna av en hund (26 000) och första klimatmigrationen (gällande en indianpopulation i Alaska). Datorerna får sex rader i 1978 års utgåva, men står numera för ganska många av rekorden i årets bok, som första twittret (den 21 mars 2006) eller längsta racingspelsmaraton (25 timmar).

Värt att notera är att världens rikaste blivit åtskilligt rikare sedan 1978. Mexikanen Carlos Slim Helú är i dag god för 53,5 miljarder dollar, att jämföra med Howard Hughes blygsamma 1,4 miljarder 1978 (i dåtidens penningvärde). Om fattigdom står ingenting i nya boken, medan den gamla åtminstone listar Tasaday-stammen i Filippinerna som jordens låginkomsttagargäng nummer ett. En anledning till att ställa till med fest är att planetens äldsta invånare, japanen Kama Chinen,114 år gammal, uppnått en ålder som 1978 ansågs som mer eller mindre omöjlig.

Hade Guinness inte varit ett ölbryggeri hade nog champagnekorkarna farit i taket nästa år då Rekordboken fyller 60. Uppdraget att sammanställa den gick till tvillingbröderna och journalisterna Norris och Ross Mc Whirter (den senare mördades av IRA 1975), och tanken var att den skulle fungera som ett lättsamt sällskapsnöje över ölen på puben. Att det skulle bli en sådan succé anade ingen, och numera är boken faktiskt ett rekord i sig.

Med över 100 miljoner försålda exemplar på 37 språk är Guinness World Records den bäst säljande upphovsrättsskyddade boken någonsin.

1978 års utgåva, som jag håller högre än årets, inte minst av nostalgiska skäl, toppar dock med Josef Stalins 672 miljoner distribuerade egna verk.

Och Robert Pershing Wadlow är fortfarande längst.

ARTIKELN HANDLAR OM