En attack mot livets mjukdelar

BOKRECENSIONER
Clarice Lispector.

Det ska sägas på en gång: brasilianskan Clarice Lispectors (1920–1977) hyperkänsliga prosakonst passar inte i alla lägen. Man måste vila från den, dricka, äta, sova också – precis som man måste vila från svårsmälta förälskelser eller frijazz. Jag frågar personer i min omgivning vad de tycker om Lispector och flera vittnar om samma sak: hennes briljans och hennes i längden svåruthärdliga oläslighet. ”Det här är bra, låt mig nu slippa läsa mer på ett tag”.

Hennes femte bok på svenska efter Familjeband, Stjärnans ögonblick, Passionen enligt GH och Levande vatten är novellsamlingen Hemlig lycka som består dels av krönikor hon skrev en gång i veckan i Jornal do Brasil från 1967, dels av tidigare utgivna berättelser i volymen A legião estrangeira (1964). Det är drygt 25 texter, alla inte lika läsvärda.

Det framstår som ett mirakel att Lispector en gång har verkat som krönikör i en dagstidning ty briljansen består i att hon är fullständigt oduglig som journalist. Osammanhängande, mystisk och samtidigt naket verklig intill det obscenas gräns. Störande! Filosofisk! Fåfäng!

Här finns rätt anspråkslösa minnen från barndomen i nordöstra Brasilien, men det är för den Lispector som senare skulle skriva Levande vatten och Stjärnans ögonblick man läser. Vi dyker ner i ett antal medvetanden – en sorts enkla, omyndiga och fria förmänniskor fulla av ohygglig potential och inkastade i livsförhöjande ögonblick. Det finns inga transportsträckor i denna skrift, knappast något slarv.

Det är attackprosa rakt på existensens mjukdelar, där det råder fruktbar förvirring, en sorts absolut liv. Lispector fångar det konkreta ögonblicket som bär på sin egen tragiska utplåning. Det är den slocknade stjärnan som fortfarande lyser och det finns inte riktigt något att fatta här: ”Förståelsen är beviset för misstaget” heter det i underbara ”Ägget och hönan”. Det är tragiskt för människorna att lyckan är fruktansvärd, att begripligheten dödar och ögonblicket alltid redan är förbi – men texten som beskriver detta är superorganisk. Texten är lycklig.

FAKTA

PROSA

Hemlig lycka

Clarice Lispector

Översättning: Örjan Sjögren

Tranan

Budskap: Den djupaste bönen är den som inte längre ber om något.

Viktoria Jäderling