Baltjävlar bland kelter

Foto: Foto: Aivars Liepiņš
Laima Muktupavela.
BOKRECENSIONER

Ämnet för den lettiska författarinnan Laima Muktupavelas roman Champinjontestamentet, gästarbetarnas villkor, skulle kunna inbjuda till en gråtrist eländesskildring. Så inte här. En friskare, roligare, jag vill säga mer uppkäftig, prosa var det länge sen jag läste.

Huvudpersonen Ida flyr det fattiga Lettland, där antydningsvis hennes kropp periodvis varit en handelsvara, för ett jobb som svampplockare på Irland. Tiden är millennieskiftet, då Irland tack vare generösa EU-bidrag för att utveckla jordbruket var inne i en (tillfällig, skulle det visa sig) högkonjunktur.

Tillsammans med halvdussinet andra letter, mest kvinnor, hamnar hon hos en svampodlare där förhållandena är närmast slavliknande. Likt maskiner, eller marionetter, skördar de champinjoner från sex på morgonen till långt in på kvällen. Män och kvinnor bor tillsammans i en eländig barack, de har svårt att skaffa mat och lön utbetalas lite som det faller sig, om alls. Har ägaren sålt dåligt fryser lönen inne. Till sist rymmer några av dem, bland annat Ida, och hamnar hos en annan svampodlare där förhållandena är något, om än inte mycket, bättre.

Inte minst gäller det att hålla tand för tunga. Den som mopsar sig, som Ida, och börjar ställa obekväma frågor om trygghet, fackförening, oskäliga elräkningar och annat får räkna med repressalier.

Det Muktupavela skildrar är alltså baksidan av det som så vackert heter arbetskraftens fria rörlighet. Den som lämnar fältet fritt för samvetslösa arbetsgivare att hänsynslöst utnyttja fattiga människor så mycket det går. De som lider svält och har svårt att få ihop till mat för dagen har just inget att sätta emot. Det rör sig om den absoluta otryggheten, om nu inte slavtillståndet ska ses som en form av trygghet.

Ett upprörande ämne alltså, men skildrat på en pulserande, ironisk och bitsk prosa, där överraskande språkliga vändningar ger must och märg åt berättandet. Ida är en gestalt som ingen ska få sätta sig på, hur eländigt hon än har det. Periodvis lever hon enbart på vatten. Desto större är lycksaligheten när den usla lönen äntligen kommer och hon kan cykla i väg någon mil till affärens övergödda mattempel.

Som ett tragikomiskt element i fattigdomsskildringen finns efter varje kapitel inlagt recept på olika läckra champinjonrätter, ”Champinjoner i aubergine - den lila u-båten”, ”Champinjondolmar Tystnad & Frid & Trygghet”, ”Champinjonpudding Allt hemma” och så vidare.

En bok jag gärna rekommenderar för läsning medan blåbär och lingon mognar i skogen.

FAKTA

PROSA

» Champinjontestamentet. Baltjävlar bland kelterna

Laima Muktupavela

Övers. Juris Kronbergs

Bokförlaget Tranan

Gunder Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM