Noveller som gränsar till något stort

Oline Stigs ”Över gränsen” rundar av konflikter och spänningar

Oline Stig, född 1968.
BOKRECENSIONER

Begäret att känna sig behövd står mot ilskan över att känna sig utnyttjad.

Viljan att vara en storsint förälder som respekterar barns utforskande av sexualitet står mot oron att någon faktiskt far illa.

Och det är nog en bra idé att låna ut pengar igen och igen.

De gränser som skildras i prisade Oline Stigs nya novellsamling – hennes femte bok sedan debuten 1999 med Ryggen fri – är grumliga och tänjbara. I alla fall genom de avvaktande, grubblande temperament som allt som oftast betraktar dem.

Inre intressekonflikter fungerar som oroliga motorer för berättandet. Och i vilken utsträckning grubblandet passiviserar de psyken som befolkar novellerna avgör hur dramatiken ska löpa – i somliga fall varar grubblerierna så länge att sammanbrottet hinner ske bortom kontroll för den handlingsförlamade. I andra fall får de inre stridigheterna mer funktionen av uppdämdhet som slutar i drastiskt förfarande.

En ganska kort bit in i samlingen kan jag i alla fall börja räkna med att novellerna ska leda fram till en omkastning eller dramatisk brytpunkt: må det vara ett hastigt avsked, må det vara ett utomhusligg. Må det vara att tyrannen visar sig ha ett sjukt barn, och därmed ett hjärta.

En novellsamling innehåller många uppvisningar i den svåra konsten att avsluta en text. I Över gränsen innebär slut alltid också ”slutsats” i någon mening. Inte så att berättelsernas dilemman nödvändigtvis klarnar – men med något undantag är det ständigt så att de tydliga konflikterna och spänningarna rundas av genom ett ytterligare perspektiv, en tragikomisk dråplighet, eller en mil­svid, existentiell utsaga av typen: ”Vem var han? Åt vilket håll pekade hans moraliska kompass?” eller ”Gjorde vi vad vi kunde?”.

Det finns något frustrerande pedagogiskt över den figuren – åtminstone inom ramen för den relationsorienterade realism som Stig skriver i.

Kanske är det en ”rakt-ur-hjärtat-kvalitet” jag saknar – ett omdöme som överseende tillskrivs den hämnande kvinnan i samlingens mest lyckade, och klart mest actionfyllda novell Striptease.

Striptease får mig att börja längta efter en verklig melodram av Stig – där de stora gesterna och vändningarna får träda fram, överrumpla, överskrida det formmässigt betryggande och gå över gränsen.

Prosa

» Över Gränsen

Oline Stig

Albert Bonniers Förlag