Ångestfyllt och radikalt om jord

Göran Greider besöker årets Trägårdsmässa

BOKRECENSIONER

Trettio fotbollsplaner per minut – så snabbt försvinner planetens jord. Mycket jord förseglas, som det heter, när det byggs eller dras vägar. Redan i dag är 33 procent av jordens jord förstörd.

Det var överraskande att på Trädgårdsmässan stöta på en radikal och lätt ångestframkallande utställning om just jord. För trots att jord är förutsättningen för allt det som pågår i en trädgård är denna livsavgörande ingrediens i biosfären en rätt okänd storhet. Jag har sett TV-program där trädgårdsdesigners verkat vara rädda för jordens smuts.

Men att i en jordig hand hålla en daggmask och till och med se sin vigselring lysa genom mullen ser jag som nästan heligt.

FN har utnämnt 2015 till Year of soils. Jord är en begränsad resurs. Mer tas ut från den än vad som tillförs den. När man insett det stiger man ut i mässvimlet i Älvsjö och glömmer det.

Idéträdgårdarna i år går, kanske som alla år, i ett slags längtans stil. Trädgård är längtan bort och hit. Uti vår Hage heter det vinnande bidraget.

Bland blommande körsbärsträd och björkar står ett bord sommardukat av – ja, borgerligheten. Det är idylliskt. Tanken svävar bland blommande prydnadsbuskar. Men det är jordlöst.

Idéträdgården som vann silvermedalj är en havsträdgård. I en båt seglar massor av tulpaner. Tång ligger uppspolad. På ett campingbord står en röd termos med gulvit hatt från en annan tid. Det är påhittigt. Men efter jordångesten ser jag på den där båten med tulpanplanteringar som på en ark, svallande på katastrofens hav.

Och de längtansfulla idéträdgårdarna omges på alla sidor av montrar från Biltema, Bosch och Plantagen, stora företag i en konsumistisk, jordförstörande civilisation. Klaustrofobin ökar.

Men så stegar jag fram till det som jag hoppas utnämns till årets trädgårdsbok. Den lyser som ett litet fönster i Stockholms Gartnersällskaps monter: Det inhägnade paradiset. Om islam och trädgårdskonsten.

Från Egypten och Persien, och troligen ända från sumerernas tid, kommer våra trädgårds- och paradisdrömmar. På ett outgrundligt sätt är de invävda i religioners och hela civilisationers historia och landskapsarkitekten Inger Berglund leder mig genom oaser och muromgärdade trädgårdar, från Taj Mahal till Alhambra.

Att så mycket skönhet som skapats i islams namn visas upp är befriande! Och i den islamska världen porlar samma paradisdrömmar som i en svensk villaträdgård: Det inhägnade paradiset.

Jorden är en trädgård. Murarna omkring detta paradis består av iskall, tom rymd.

ARTIKELN HANDLAR OM