Äktenskapskris på väg till Tallinn

Estonias sista dag tar fokus från Karina och Peter

Björn Runeborg. Foto: Martin Runeborg
BOKRECENSIONER

Björn Runeborgs författarskap sträcker sig över mer än ett halvsekel och fortsätter med Estonia i stort sett på samma vis som det sett ut sedan debuten 1962. Hans prosa är fortfarande torrt saklig och registrerande liksom den var hos många andra unga författare vid tiden för hans debut.

Alldeles specifikt för Björn Runeborg är hur han samtidigt punkterar denna saklighet genom att personernas samtal och reflexioner ofta är rent besynnerliga och brytande mot all vardagspsykologi. Varför tänker och handlar de så avigt? När de nu i övrigt framstår som trivialt vanliga, var kommer dessa udda tankar och handlingsmönster ifrån? Tillvarons banalitet osäkras i Runeborgs romaner, läsaren kan omöjligen slå sig till ro, blir störd och tvingas grubbla.

Så har det varit i roman efter roman decennium efter decennium. Det är helt enkelt lysande med ett sådant författarskap.

Titeln Estonia på Runeborgs nya roman indikerar en starkare anknytning till konkreta historiska fakta än brukligt i Runeborgs romanvärld. Och visst spelar den fatala Estlandsfärjan också en central roll.

Handlingen utspelar sig under en dag, den 27 september 1994, och på sista sidan går Estonia under. Det vore synd att säga att detta är en bisak i romanen, men det är det egendomligt agerande paret Karina och Peter som står i centrum, och tragedin på havet hamnar närmast i vägen för deras uppgörelse eller kanske försoning. Som väntat hos Runeborg är ändå upplösningen oklar; läsaren ska inte lämnas i säkerhet.

Peter har tagit arbete på en svensk bank i Tallinn, och hans hustru Karina kommer för att hälsa på honom. På vägen dit har hon kommit på att hon vill skiljas. Inte för att de är oense utan för att det slagit henne att det nog varit en förutsättning för deras äktenskap, att de en gång skulle skiljas. Och nu efter femton år tycks det henne vara dags.

Peter håller sig naturligtvis med andra föreställningar, mest oklara tankar om Karinas tankar. Dessa oklara tankar filosoferar han över och försöker handla efter. Under dagen invecklar sig Karina med en estnisk familj och berättar för dessa nya bekantskaper om sina planer och förorsakar därigenom en snabb skilsmässa inom den familjen i stället. Det blir en konstig dag, som slutar med en katastrof.

Jag är inte helt säker på att greppet med att foga in Estonia-katastrofen i romanen är alldeles lyckat. Inte för att författaren på något sätt använder tragedin oetiskt, men på ett vis slås därigenom den särpräglade värld Runeborg bygger upp sönder. Jag hade gärna velat veta hur detta udda relationsdrama avlöpt om deras resa från Tallinn skett under mer ordinära omständigheter.

ARTIKELN HANDLAR OM

Böcker