ÅSIKT

Uttömmande om nya kollektivets vikt

Kanske ser motståndet ut såhär?

Enforced Entertainment berättar historier på sitt numera klassiska vis. Foto: Works at work
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

På Dansehallerne i Köpenhamn handlade det i helgen om gruppen. Works at work är en ung och het festival för framtiden där i år grupp­ens arbete och ­frukterna av det ­kollektiva diskuteras. Vad är sam­hörighet i dag, hur och var finns den? Att en världstänkare som ­Gayatri ­Chakravorty Spivak ­gästar ­festivalen är stort. Men hennes ­nypraktiska tolkningar av feminism, ekologi och marxism är också sleven i grytan för alternativ och handlingar för en bättre värld.

Att scenkonst görs kollektivt ­uppmärksammas sällan när det blir verk och skrivs historia. Det är därför välkommet med gruppsolon, processer och öppen­heten på Dansehallernes scen.

När tyska Scriptedreality ­engagerar publiken medan de frejdigt plockar itu teaterhistorien ­via Brechts lärostycken, eller ­när ­Sheffieldbaserade Enforced Entertainment gör sin vid det här laget klassiska tour-de-force från 2000, ”And on the Thousandt Night ...”. I pappkronor och röda mantlar sitter de sex medlemmarna på rad och ­inleder oförtröttligt ”det var en gång”.

Kung Lear, Bron, troll, Ariel, Fritzl, historierna spinner komiskt och utan urskiljning ur varandra, ­varieras och upprepas. En berättar, en annan säger stopp, och börjar om.

På ett trivsamt pågående sätt tycks berättandet hyllas på ytan. Samtidigt töms det infernaliskt metodiskt på betydelse. När ­storytelling är en västerländsk ­vara, ser kanske motståndet ut så här?