ÅSIKT

Journalistik är inte terrorism

Martin Schibbye: Rättegången i Egypten är ett angrepp på oss alla

1 av 40
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Peter Greste

I dag rycks tre journalister ur sina kalla och smutsiga celler i det egyptiska Torafängelset för att ställas inför rätta – anklagade för terrorism.

Deras brott?

Att för nyhetskanalen al-Jazeeras tittare ha försökt förklara egyptisk politik genom intervjuer med alla aktörer. Inklusive det terroriststämplade muslimska brödraskapet.

Den prisbelönte australiensaren Peter Greste, hans egyptisk-kanadensiske chef Mohamed Fahmy och producenten Baher Mohamed tvingas att kisa mot Kairos starka vintersol. Kropparna kommer snabbt att tröttas ut av alla nya intryck, magen göra uppror, kläderna lukta fängelse, döda loppor och urin.

Om jag blundar ser jag allt spelas upp framför mig, som om det vore i går: Domarnas upphöjda plats, åskådarbänkarna, de slokande nationsflaggorna och advokaternas prassliga svarta kappor. Jag minns det skitiga kaklade golvet och de röda sammetsdraperierna som förde tankarna till teater, snarare än rättegångssal.
 

De har säkert tvättat sig så gott det går, ansat skäggen, och tryckt ner kropparna i obekväma kostymer. I bakhuvudet memorerat ord och meningar.

Alldeles nära, men utom räckhåll, kommer de fängslades familjer, ambassadpersonal och journalister från hela världen att sitta som på nålar.

Rubrikerna talar sedan länge om att den arabiska våren har övergått i höst. Landets fältmarskalk ställer i dag pressfriheten vid de anklagades bänk och det är i grunden landets rädsla för det fria ordet som står inför rätta – inte journalisterna.

Kamerablixtarna smattrar. Egyptens moderna historia håller andan.

Hur hamnade vi här igen?

För bara tre år sedan kablade al-Jazeera ut historiska glädjebilder från Tahrirtorget – den arabiska vårens epicentrum. Från första parkett följde kanalen de böljande demonstrationerna; revolutionens ebb och flod. Tack vare al-Jazeera kunde en hel ungdomsgeneration i Nordafrika och Mellanöstern se att politisk förändring faktiskt var möjlig. Kanalen fortsatte att rapportera från Hosni Mubaraks fall, över det muslimska brödraskapets valseger och Mohamed Mursis korta tid som president, fram till militärens maktövertagande i juli 2013.

Där tog resan slut.

Egypten blev åter en militärdiktatur. Under hösten har flera massakrer på Muslimska brödraskapets anhängare ägt rum. Ytterligare tusentals har arresterats. Så gott som hela ledningen för Muslimska brödraskapet – som stämplats som terroristorganisation – sitter fängslade, och flera av dess frontfigurer riskerar dödsstraff.

Plötsligt började nyhetsinslagen att sändas baklänges.

Tillbakarullningen av de nyvunna segrarna gick fort, inklusive den mest delikata av dem: yttrandefriheten.

Egypten är i dag ett av världens största fängelser för journalister och det tredje dödligaste landet att arbeta i, efter Syrien och Irak.  Landets nuvarande ledare har deklarerat att det bara finns två sidor: hans eller terroristernas.

I den politiska kraftmätningen blir journalisterna brickor i ett spel där huvudmåltavlan är de hundratusentals egyptier som fortsatt att demonstrera och betrakta Mohammed Morsi som landets legitima president.

Al-Jazeera har varit den enda kanalen som rapporterat från dessa protester.

På en video som medvetet läckts inför dagens rättegång ser man hur säkerhetstjänsten tränger sig in på journalisternas rum på det journalisttäta hotellet Marriott i Kairo. Den suggestiva slowmotion-filmen från gripandet visar filmkameror, datorer och mikrofoner utlagda på ett skrivbord till pumpande ödesmättad filmmusik från Thor: The Dark World.

I propagandan går journalisterna under namnet ”Marriott-cellen" och anklagas för att använda icke-licensierad utrustning för att sända ”falsk information” om den egyptiska staten i samarbete med det muslimska brödraskapet.

Åklagarna har också kallat in ett team av ”medieexperter” från den egyptiska statstelevisionen som i en teknisk rapport, helt utan ironi, konstaterar att journalisternas egna filmer ”ändrats och modifierats med hjälp av högkalibrig mjukvara”.

Beviset? Al-Jazeera använder Final Cut Pro och gör ett urval ur råmaterialet.

Spelet känns igen.

Hade inte straffskalan varit livsförstörande kunde man skratta åt allt.

Men nu handlar det om att försvara journalistikens innersta väsen. Oavsett vad man annars tycker om al-Jazeeras Egyptenrapportering.

Massgripandet av journalister i Egypten är unikt i sin omfattning men varningsklockorna har klämtat länge. Det som för tio år sedan avfärdades som ett ”vargen kommer”-resonemang – att terroristlagarna skulle användas mot journalister – är nu brutal verklighet i allt fler länder. I den årliga statistiken från pressfrihetsorganisationer jämförs alltid siffrorna med föregående år. Men zoomar man ut ser man ett intressant mönster: Den stora ökningen av fängslade journalister inträffar efter elfte september 2001.

Den gummibandslagstiftning som skapades för att komma åt terrorism missbrukas i Egypten, Turkiet, Iran, Etiopien och Kina för att tysta, förfölja och fängsla obehagliga röster.

USA faller också som en sten i årets pressfrihetsrankning som ett resultat av den alltmer aggressiva jakten på visselblåsare. De anti-terroristlagar jag och Johan Persson dömdes med hade Etiopien kopierat ord för ord från Storbritannien och sedan 2009 använt för att fängsla journalister.

Så länge journalisterna har hetat Mohammed eller Abdi har det fått passera utanför mediernas strålkastarljus. Men med en Johan, en Martin och nu också en Peter från Australien, drabbar terroristjakten plötsligt människor vi känner och nyhetskanaler vi tittar på.

Låt oss därför en rättegångsdag som denna inte glömma att mina och Johans 14 månader i Kalityfängelset inte fick några som helst politiska eller diplomatiska konsekvenser för Etiopien. Skenavrättningen, de fabricerade bevisen, missbruket av terroristlagarna – allt fick passera. Sverige och Etiopien vände blad och gick vidare. Stärkta i sina relationer. De kollegor som sitter kvar i Kalityfängelset, till exempel Eskinder Nega som avtjänar ett 18-årigt straff för att ha protesterat mot terroristlagarna och Reeyot Alemu som är dömd till fem års fängelse för sina regimkritiska artiklar är i dag blott en ”irritant” på diplomatspråk.

Egypten har med all säkerhet sneglat på Etiopien och låtit sig imponeras och inspireras. Att fängsla journalister är en billig form av censur utan konsekvenser. Det är också effektivt. Få eller inga utländska journalister intervjuar oppositionen i Etiopien eller skriver om Ogadenregionen. Istället har de okritiska reportagen om investeringarna och ”Det nya Afrika” blivit allt vanligare. Självcensuren äter sig in hos de journalister som fortfarande är fria.

Diplomater och politiker från väst uttrycker försiktigt ”oro” för utvecklingen i både Etiopien och Egypten, men är samtidigt måna om att bevara de strategiska banden till de geopolitiskt viktiga länderna.

För två år sedan stod jag själv åtalad för terrorism i en rättsal och höll en mikrofon hårt mot bröstet för att inte darra. Det finns nämligen en sak som är värre än att bli hängd och det är att dingla ohörd.

I två timmar talade jag om att vi journalister tar risker för att vi tror på journalistiken som en positiv kraft, som kan ge människor en röst, uppmärksamma konflikter och verka fredsskapande.

Jag tänkte mycket på vilka det skulle bli förbudet att intervjua härnäst om inte den här utvecklingen stoppades?

Vågar utrikeskorrespondenter i framtiden intervjua terroriststämplade grupper som Afghanistans talibaner, Hizbollah i Libanon eller al-Shabaab i Somalia? 

Röster vi behöver för att förståelsen av världen inte ska bli halv.   

Om ännu ett land kommer undan med att åtala journalister för terrorism går ingen längre säker.

Rättegången mot journalisterna i Egypten i dag är ett angrepp på oss alla.

FAKTA

2012 satt 232 journalister i fängelse, 132 av dem hade fängslats med stöd av olika antiterroristlagar.

Källa: Committé To Protect Journalists (CPJ).

Hashtag för kampanjen att frige Al Jazeera-journalisterna

#FreeAJstaff

Martin Schibbye

ARTIKELN HANDLAR OM