ÅSIKT

Vänskap, rivalitet och olikheter

Rachel Withers ser en subtil Matisse och en stelbent Picasso

KULTUR

konst

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

MatissePicasso

Tate Modern, London

T o m 18 augusti

Tate Moderns dundersuccé MatissePicasso är en lika stor hit för statistiker och sömnlösa som för målerientusiaster.

En kvarts miljon har vallfärdat till museet sedan den 11 maj och gjort utställningen till den mest välbesökta någonsin. Och för att tillfredsställa vad Tate kallar en ”extraordinär” efterfrågan har de beslutat att hålla öppet 36 timmar i sträck under den sista veckändan. Nattugglorna som vill slå sig ner framåt småtimmarna den 18 augusti kommer hållas vakna (hoppas man!) av kändisföreläsningar och gratis absint -– den bittra gröna alkoholen som äls-kades av 1800-talets parisiska skumrask och som (när den intages i stora kvantiteter) riskerar göra människor blinda.

Tate beräknar att åtminstone 400 000 ögonpar kommer ha sett jämförelse-och-kontrast-utställningen av de båda mästarna innan den stängs.

Om man lägger dessa konstälskare på marken fylls sträckan London– Paris, tur och retur. Redan har 70 000 te- och kaffekoppar – nästan 18 000 liter vätska – glidit ner i besökarmagarna. 20 000 kataloger och 6 000 souvenirmuggar pryder numera besökarbokhyllorna och 3 500 besökarkylskåp är utrustade med magneten Picasso: Artist and Model – ett definitivt icke politiskt korrekt självporträtt av den store mannen när han fingranskar en kvinnlig modells bakdel. Teckningen är dock inte med på utställningen, vilket kanske inte är så överraskande.

När Aftonbladets spioner nyligen besökte utställningen var köerna ovanligt ordnade och endast två timmar långa. Och på kvällen hade vi nästan hela museet för oss själva.

Är succén aningen överdriven? Kanske. Trots att denna typen av utställningar är dyra att producera ger de stora pengar tillbaka till institutionerna. Utställningen Monet in the 20th century sålde närmare 1,5 miljoner inträdesbiljetter när den visades i Boston och London 1998–99.

MatissePicasso går vidare till Grand Palais i Paris under hösten och till Modern Museum of Art i New York under våren 2002.

Vid sidan av hypen har de kritiska reaktionerna varit positiva, till och med smickrande. Utställningen kartlägger de två konstnärernas 50 år långa vänskap – och rivalitet.

Den innehåller några riktiga mästerverk: Picassos Porträtt av Gertrud Stein från 1905–06 och Matisses Guldfisk och Palett från 1914. Och den ifrågasätter kraftigt myten kring Picasso; vid sidan av Matisses avslappnat subtila experiment framstår Picas- sos verk som desperat stelbenta. Trots att Matisse är tolv år äldre är det som om han har mer att säga till 2000-talets publik.

Rachel Withers undervisar

i cultural studies på Bryam Shaw School of Art i London och är flitig medarbetare

i Artforum International i New York och NU: The Nordic Art Review i Stockholm.

Rachel Withers Översättning: John Peter Nilsson