ÅSIKT

Ranelid, på gott och ont

Gunder Andersson läser brevet till drottning Silvia

KULTUR

roman

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Björn Ranelid

DAVID PUMA OCH DROTTNING SILVIA

Ordfront

Tematiskt ligger sannerligen Björn Ranelids nya roman mitt i tiden. När Lars Leijonborg börjat kväka andrastämman i kör med Pia Kjærsgaard skriver han en roman som sjunger kulturblandningens lov.

Hela upplägget är ett klassvandrardrama av det slag vi sett inom arbetarlitteraturen: från intet allt jag vilja bli. Dock med grällare effekter.

Berättarjaget är horungen David Larsson, som den prostituerade, svarta skönheten Esther för med sig från Sao Paulo till Sverige och Småland. Detta sedan långtradarchaffisen Axel plockat upp henne från gatan och gift sig med henne.

Det sociala sammanhang dit de kommer är inte det bästa för dem som avviker från mängden: det läppstrama och pannrynkande, mot främlingar avvaktande småländska bibelbältet. Det hjälper inte hur duktig Esther är i sömnad och matlagning, egentligen är det fel sömnad och fel matlagning.

Äktenskapet blir inte lyckligt. Osäker inför Esthers skönhet, svartsjukt noterande alla lystna blickar på hennes formfulländade kropp börjar Axel i sin frustration att gå till våldsamheter. Esther med son flyttar och landar i Rinkeby, där hela världen finns samlad. David byter efternamn till Puma.

Ranelid kan, med sitt ibland barockartade språk, kallas den svenska prosans spettekaksbagare. Men i skildringarna från Rinkeby utvecklar han åtminstone bitvis en rak reportageprosa, med ingående miljöbeskrivningar och nämnande av namn.

Budskapet är givet: invand-ringen har berikat det folkhemska Sverige. Lyriskt äter sig Ranelid i detalj in i olika exotiska matrecept, så smak- och doftrikt att man blir hungrig på kuppen.

Men han ger också röst åt klassvand-rarens nyfikenhet och upptäckariver och behov att tillägna sig allt. Med en ambitiös ABF-föreläsares nit redovisas erövringen av Stockholm, med historia, adresser och byggnader.

David Puma när en i sitt sociala sammanhang närmast osannolik operadröm. Inget rappande där inte, det är skönheten som gäller. Efter några år på Adolf Fredriks musikskola tycker man sig ana en arvtagare till den store Jussi. Esther, städerska på Grand Hotel men också skicklig sömmerska, skaffar sig med hjälp av en tidigare kund ur svensk överklass (en kärlek som aldrig rostat) butik på Östermalm.

Ranelid för som vanligt godhetens talan mot ondskan. Här handlar det dock lika mycket om viljans kamp mot villkoren, det som Kjell Johansson brukar kalla ”möjligheten”. Den som när en dröm kan få den förverkligad. Du kan bli vad du vill, det är där allting börjar.

Det ibland väl högstämda är ett med Björn Ranelid. Den som inte står ut med patetik och predikoprosa ska nog inte läsa honom. Inte den ironiskt lagde heller. Den som framträder som godhetens apostel i en ond tid drar lätt på sig hånflin.

Nu är inte David Puma och drottning Silvia någon helt igenom lyckad roman. Den spretar och drar åt olika håll, och det känns som att Ranelid fått alltmer bråttom. Helt i onödan slänger han också in aktualiteter som mordet på Fadime och en utläggning om lasermannen Ausonius. Detta tillför ingenting.

Men drottning Silvia då, vad har hon med saken att göra? Egentligen bara att hon trampat samma Sao Paulo-jord som horan Esther. Romanen är ett långt brev till henne. Det upplägget känns pinsamt monarkifjäskigt.

Gunder Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM